Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifta oss. och få båtsmanstorpet, när han blef
utkommenderad och gick öfverbord ute på sjön.
— Höll du åf Olsson då? — frågade Lotta, i det
hon räfsade upp det sista, och såg envist ner på gräset.
-— Ja visst höll jag åfen, — svarade Fia lika
lugnt som förut, — och en bra kärl var han, när han
inte fått några supar i sig; för då slog han mig, men
det gör di ju allihop, vet jag.
— Meti, när du höll af Olsson, Fia, hur kunde
du då —’—? — frågade Lotta, och tvärstannade utan
att säga ut frågan.
— Hå kors, för att han dog, så skulle fäll inte
jag vara mer än menniska, tänker jag, — svarade Fia
i det hon också stannade med arbetet, — en är fäll
skapad som alla andra, fast en får gå på socknen, och
när en träffar på en töcken som Johan, så är det fäll
inte godt te’ akta sej, tänker jag.
— Ali pytt! — utbrast Lotta i det hennes
mungipor krökte sig föraktligt, — det ville jag väl se, om
han eller någon annan skulle kunna få mig till det jag
inte ville 1
— Ja, men om Lotta nu vore så funtad att hon
inte hade någon vilja när det kom till den frägan då?
— frågade Fia, i det hon såg henne skarpt i ögonen,
— hur skulle det då gå?
Lotta svarade ingenting på en stund. Sedan löste
hon halsduken af hufvudet på sig och frågade hastigt:
— Ska vi gå och löga oss nu då?
— Ja då, en kan rigtigt behöfva skölja åf sig
både svetten och tankarne! — svarade Fia tungt, i det
hon följde efter Lotta, som begaf sig ner till aldungen
vid udden, sedan hon stält sin räfsa vid ett träd.
När de kommo fram till backen of vanför udden,
der solen glittrade mot den fina sanden, och der ett
mattadt svall efter någon aflägsen ångbåt slog några
sakta och plaskande slag mot stenarne och satte sjögräs
och vasstrån i vaggning, sade Lotta tankfullt, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
