Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara på samma sätt med henne sjelf, om Johan skulle
vilja försöka sin makt öfver henne som Lan gjort det
med den andra?
På detta sätt satt hon försjunken i alla dessa
främmande och olika tankar och fäste, utan att veta af
det, sina ögon på det sofvande barnet, när dörren sakta
öppnades utifrån och Pia först stack in hufvudet, såg
efter att ingen annan var inne, och sedan steg in hel
och hållen. Lotta märkte henne inte strax, och Pia såg
på henne med ett ondskefullt uttryck i blicken, innan
hon sakta gick fram till henne på sina bara fotsulor
och sade hal f hög t i det hon pekade på vaggan:
— Jag tror Lotta tycker om pojken, jag? — Ja,
det är väl för faderns skull det och inte för min, kan
jag tänka?
— Jag tycker det är synd om kräket, liksom jag
tycker det är synd om dig! — svarade Lotta och tittade opp.
— Hå kors, det går ju ingen nöd på oss! —
svarade Pia med ett kort skratt och om man också har
det som det är nu, så har man haft det så mycket
roligare förut medan det varade!
— Var det Johan som tog opp dig ur sjön? —
frågade Lotta plötsligt, i det hon reste sig upp.
— Ja, hvem skulle det annars varit? — svarade
Pia, — han var på andra sidan udden. Så du kan
vara lugn, kära Lotta, han har ingenting sett.
— Är du säker på det? — frågade Lotta och såg
henne pröfvande i ögonen.
— Ja, så sa’ han sjelf teminstöne! — svarade
Pia, och tilläde efter en stund — men hör Lotta, du
ä’ fäll inte ond heller, för att jag spetakla litet med
dig der nere vid sjön? Det kommer åt mig så der
i bland, och det är väl inte för inte, som di påstår att
jag inte ä’ rigtig ,i hufvet, kan jag tänka.
— Då var det kanske bara spektakel det der som
du sa’ om Johan och pojken också? — frågade Lotta
spanande, —- eller hur, Pia?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
