Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visste hvarför hon gjorde det. Hon var som alla
landsbygdens barn, tämligen ovan vid några djupgående
reflexioner, sådana som den förfinade eller öfverbildade
stadsbon brukar kunna försjunka uti, utan att, om man
frågar honom, kunna egentligen förklara hvad han
tänker på, just derför att han tänker på så mycket. Men
det var en sak som oupphörligt, ända sedan hon på
middagen satt ensam vid gossens vagga, upptog alla
hennes tankar, hela hennes själ, och det var den
frågan: »Kan verkligen Johan vara far till Fias barn,
och om så är, fortsätter det förhållandet ännu, eller
har han gjort slut på det?» Hon försökte visserligen
litet emellan att bortskjuta denna tanke med ett halft
föraktligt, halft likgiltigt: »Hvad angår det mej?» men
den ville inte låta afvisa sig.
Nu kom den, medan hon satt der borta under ett
träd, tillbaka med förnyad styrka. Hvarför gjorde den
det? — frågade hon sig sjelf. Tyckte hon om Johan,
hade hon den ringaste längtan efter att han skulle bli
för henne något mer än han var och altid hade varit,
kusinen, slägtingen, som det kunde vara roligt att få
sig en dans med, derför att han förde så bra, eller att
prata med en stund, derför att han såg så bra ut, som
han verkligen gjorde? Och så kom der en annan tanke,
som hon hade lika svårt att afvisa, hur mycket hon än
försökte det, och det var denna: »Var det rätt af henne
att lion gick dit ner så sent för att träffa Johan, och
hvad kunde han vilja henne?» Han hade under
qväl-lens slåtter, vid ett tillfälle då hon ensam gick och
räfsade efter honom, och de andra voro på motsatta sidan
af åkern, vändt sig om till henne och sagt med ett
tonfall i rösten, som hon aldrig hört förr:
— Hör du Lotta, jag skulle så gerna vilja tala
med dig i qväll utan att någon hörde det. Skulle du
inte kunna komma ner till sjön när de andra har lagt
sig, för jag har en bit som jag ska’ slå ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
