Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad vill du mej då? — hade Lotta frågat
utan att upphöra med räfsningen, på det att de andra
inte skulle märka något.
— Det ska’ jag säga dig då! — hviskade han,
och såg på henne med en blick som kom blodet att
rinna upp på hennes kinder, — men du kan vara
säker på att det är något angeläget, och nog måtte du
kunna tala med kusin din utan att någon har något te’
säga om det!
Det tyckte Lotta också, och derför svarade hon
ett hastigt framhviskadt »ja», som hon ångrade sedan
det väl var sagdt, men som hon var för stolt af sig att
ta’ tillbaka, ty då skulle han kanske tro att hon vore
rädd för honom, och det ville hon inte på några vilkor
skulle ske. »Och livad vore det för resten att vara
rädd for?» Hon kom visserligen att tänka på Fias
halfförvirrade ord, när hon höll henne i sina armar i
vattnet; men ögonblicket perpå blygdes hon öfver sin
egen fruktan, och tänkte att det vore väl skräp till
flicka, som inte skulle vara herre öfver sig sjelf och
sin vilja, hvilken karl hon än råkade ut för.
Medan hon nu satt der i den ljumma och
half-mörka sommarnatten, började likväl, så småningom
underliga känslor vakna upp i hennes inre, känslor som
hon inte kunde göra sig reda för, och som både smekte
och oroade henne. Den der frågan från Fia: »har du
aldrig tagit någon gosse i famn, eller har aldrig någon
gosse tagit dig i famn» återkom på nytt för hennes
inbillning, och hon började fråga sig sjelf hvad det då
kunde vara i detta, som skulle vara så farligt och så
oemotståndligt. Hon hade ju dansat med så många,
och de hade lagt sina händer kring hennes lif, och en
och annan hade tryckt henne intill sig närgånget nog;
men aldrig hade hon känt eller tänkt något annat vid
det, än att det var roligt att dansa, fast det var
ledsamt att pojkarne al tid skulle bli så oregerliga frampå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
