Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natten, altefter som bränvinet eller den dåliga punschen
och det bajerska ölet fick göra verkan
Om nu Johan skulle komma och lägga sina armar
omkring hennes lif och trycka henne intill sig, skulle
det vara något annat, ocli skulle hon inte kunna stöta
honom ifrån sig, om hon ville? Jo då, hvad hon det
skulle kunna, det skulle hon visa honom. Ja, men så
kom det för henne igen det der som Fia hade sagt,
att hon kanske inte skulle kanna vilja — och då blef
hon rädd på nytt, och ämnade just stiga upp och på
en annan gångstig skynda hem uppåt gården, då hon i
detsamma såg Johan närma sig nere från alarne der
han sökt henne, och då skämdes hon att visa sig
sjå-pig, och hon stannade qyar med det fasta beslutet att
hon skulle både vilja och kunna reda sig och först och
främst och säkrast och sist att hon skulle taga reda
på hvad hon ville veta.
När Johan kom fram till henne, der hon satt
under trädet, kastade han rocken på marken, satte sig
sedan på den en liten bit ifrån henne, och sade i det
han tog hatten af sig och torkade sig med skjortärmen
i pannan:
— Hå! nu ska’ det smaka skönt att få hvila litet!
Men hvarför satt du inte der borta under alarne, som
vi kom öfverens om?
— Di säger att det ska’ vara orm der! —
svarade Lotta utan att så noga tänka på hvarför hon sade
det — och här tycker jag det är ljusare också.
— Är du mörkrädd då, eller ä’ du rädd för mig?
— frågade Johan med något hälften skämtande, hälften
hånfullt i tonen, i det han lutade sig fram mot henne
och såg henne skarpt i ansigtet.
— Ingendera delen! — svarade Lotta hastigt, men
han märkte mycket väl att hon inte såg på honom när
hon svarade, och det roade honom.
Derpå sutto de tysta en stund, och Lotta ryckte
mekaniskt upp några blåklockor som stodo bredvid henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
