Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, men —
— Nej, Fanny lilla! Nu måste du låta mig tala till
punkt. Jag försökte, så godt jag kunde att följa med
dig på dina utflygter i det blå, och hvilken ung karl
gör inte det, när man är så kär som jag, och när
luft-seglerskan är så söt och så intagande som du? Men,
ser du, förändra natur, det kunde jag inte, oeh när nu
äktenskapet i alla fall är ett jordiskt förbund, så tycker
jag man gör rättast och klokast i att beskedligt hålla
sig nere på jorden — hon är minsann inte att förakta!
— Och det är verkligen du, som talar på det viset?
— utbrast lilla frun med en ton af den djupaste förvåning.
— Ja Fanny lilla, det är verkligen jag. Jag talar
nu aldeles som jag tänker, och det anser jag att hvarje
hederlig karl bör göra. Kalla det kälkborgerligt och
prosaiskt, om du så vill; jag kallar det för sundt
förnuft — det är min åsigt. Jag håller så hjertligt och
innerligt af dig, som någon man kan hålla af sin lilla
hustru, men pjollra med dig hela dagarne och försumma
mitt arbete och mina pligter för det småpjollrets skull,
det kan och vill jag inte! Och vill min lilla Fanny
rigtigt taga .väl vård om vår unga husliga lycka, så
skall hon lofva mig att från och med sin tjugotredje
födelsedag, det vill säga i dag, inte se missnöjd ut när
jag nödgas gå ifrån henne, och inte vara kall och tvär
när jag kommer igen! Och så är den saken klar, och
nu ska’ vi prata om annat! — Vet du Fanny lilla,
att nu har jag nyodlingen färdig!
— Jaså! — svarade Fanny skäligen likgiltigt.
— Ja, och det har jag Stenmark att tacka för!
Han är en utmärkt agronom och ingeniör. Men,
apropos det, har han inte varit här?
— Nej! — svarade lilla frun, ännu kortare än förut.
— Inte? han lofvade så bestämdt att han skulle
komma och äta frukost med oss, — och så borde han
väl komma hit och gratulera dig/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
