Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krets i hans hemtrakt, och gjorde de djupsinnigaste
undersökningar rörande deras inbördes slägtskap och utvärtes
förhållanden. Lilla Ellen, som satt emellan modern och
svågern landtbrukaren, hade grymt tråkigt och föresatte
sig att nästa gång hon komme på middag till
Hassel-backen, skulle hon då bestämdt ha’ en fästman eller
åtminstone en kurtisör, annars kunde hon verkligen lika
gerna vara hemma.
Man var redan vid deserten. Champagnen perlade
i glasen, stämningen hade just kommit till den punkt,
då den är som trefligast vid en middag. Alla pratade
om hvarandra och i munnen på hvarandra, det lät som
sorlet från en bikupa; man klingade, man höll tal som
ingen hörde på eller som alla ville vara med om, man
skrattade åt allt och intet, med ett ord, ångan var uppe,
som det heter. Kinderna färgades, blickarne lyste,
púlsame stormade, infallen smattrade som projektilerna från
en kulspruta, än tunga och klumpiga, än lätta och
fladdrande, men altid hälsade med samma bifall, samma
klingande skratt från rosenröda läppar. Det är aldeles
otroligt hvad man skrattar åt litet, när man kommit i
farten! Det behöfver egentligen inte vara qvickt als,
nej det kan till och med vara hur dumt som helst, ja
mången gång ju dummare desto bättre! Skulle man
inte skratta vid andra middagar än der det attiska
saltet serveras, så är jag rädd för att verlden vore
betydligt trumpnare än den verkligen är, till och med när
man äter, en sak som är en glädjekälla för många.
Häradshöfdingen hade just föreslagit en skål för
majorskan, familj emodern som redan välsignades af en
måg, hvilken hade henne att tacka för den engel som
upplyste och värmde hans hem, och som snart skulle
välsignas af ännu en annan lycklig vandrare i lifvets
öken, som ifrån samma moderliga hem skulle få
mottaga en annan engel, hvilken skulle värma ocli upplysa
hans husliga härd, denna husliga härd, som — här
hostade den värde talaren och betänkte sig ett ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
