Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hur är det Fanny lilla? — ropade Hult öfver
bordet till sin hustru, som han såg blekna och se sig
om, som efter ett stöd, — mår du illa? Hvad fattas dig!
— Det är visst värmen! — svarade Stenmark med
hastigt återvunnen fattning, i det han reste sig upp och
skyndade till balkongdörren som han öppnade, — jag
tror att litet frisk luft skulle vara välgörande.
Hult var redan hos sin lilla hustru, som ängsligt
fattade om hans arm och hviskade i hans öra:
— Låt mig komma ut på verandan! Här är
verkligen rysligt varmt.
— Ja men kära barn, inte kan jag gå ifrån min
dam så der! Kan inte Stenmark föra dig ut till
verandan ?
— Vill du verkligen det? — frågade Fanny och
såg honom i ögonen med en underlig blick.
— Ja, hvarför inte det? — frågade den
omisstänksamme äkta mannen till svar, — han förde dig ju
till bordet, det skulle vara oartigt af mig att ta’ dig
ifrån honom, och oartigt emot hans syster också, om jag
nu lemnade henne så der vind för våg. Hon är ett
mycket behagligt fruntimmer.
— Gå tillbaks till henne då, för all del, — sade
Fanny, i det hon sköt honom ifrån sig, — det är öfver
nu för resten. Det var bara en liten svindel.
Gustaf Hult skyndade sig tillbaka till sin plats,
glad öfver att hans lilla hustru hemtade sig så snart,
och när Stenmark kom tillbaka till sin stol, kastade han
hastigt en forskande blick på lilla frun, som undvek
hans ögon, och sedan tänkte han för sjelf:
— Hon har ingenting sagt! Så mycket bättre.
Efter några ögonblick steg man upp från bordet
och under prat och skratt gick man ut på verandan för
att intaga kaffet. Stenmark bjöd Fanny sin arm som
förut, och hon emottog den som förut, men hennes lilla
hand hvilade knappt fjäderlätt på den, och ändå tyckte
han att den lilla handen darrade, och då fylldes hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
