Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
all sin bittra sträfvan och alt sitt lysande elände, —
denna ofantliga myrstack till hvilken hon längtat så
lifligt, och som nu föreföll henne som en enda stor
jätteqvarn i hvilken alt krossades till smulor, både
plig-ter och heder och lycka, och der alt snurrade omkring
som i en vild dans, till hvilken blott det egna behaget,
den egna oemotstådda böjelsen, spelade den bullrande,
den sinnesdöfvande och själsmördande musiken.
Och nästan utan att hon visste det sjelf öppnades
hennes ögon för landets rena behag, så skärt gent emot
den bullrande stadens fläckade och nedsudlade prakt! Och
från alt detta hade hon velat bort; till alt detta hade
hon längtat, längtat med hela sin själs trånande begär,
längtat bort från sitt hem der hon funnit sig olycklig,
från sin make som hon anklagat för köld, för bristande
ömhet, för att icke förstå henne som hon förtjenade,
som hon fordrade, som hon begärde med hela sin
kärleks brinnande åtrå!
Ah, hvad hon hade varit kortsynt, hvad hon hade
varit barnslig, hvad hon hade varit otacksam och
hjert-lös! Här i sommarqvällens lugn, här midt i skötet af
den alsmäktiga naturen, lärde hon sig förstå huru lumpna,
huru innehållslösa de nöjen voro, dem hon nu jägtat
efter, jemförda med de dyra pligter som förefallit henne
så prosaiska och så hvardagliga. Ack om han nu varit
här, denne man som hon anklagat för likgiltighet, huru
skulle hon inte flugit i hans armar, huru skulle hon
inte lutat sig intill hans bröst, det enda som slog för
henne varmt och ärligt — och vid denna tanke föll
hon i gråt. Men det var andra tårar hon nu fälde, än
de som runno utför hennes kinder på födelsedagen,
— då var det det bortskämda barnets konvulsiviska
gråt, nu var det den sjelfmedvetna qvinnans sakta
fallande tårar öfver sin egen dårskap, tårar som lik det
stilla sommarregnet skulle feja bort alt flärdens qvalm
och lemna efter sig en ren luft och en strålande himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
