Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som hon så satt, hörde hon plötsligt ett prasse
bakom sig, och innan hon hann se sig om, skiljde sig
buskarnes grenar åt, och med ett språng stod den unge
ingeniören, mannens vän, framför henne. Han
betraktade henne ett ögonblick med någonting liknande en
plötslig triumf i sina ögon, sedan såg han sig om och
vände lyssnande hufvudet utåt, och innan hon hann
yttra ett ord eller göra en rörelse, låg han på knä vid
hennes fötter och fattade hennes händer med sina, samt
betäckte dem med brinnande kyssar. Hon ville draga
dem undan, då följde hans armar med, och när hon
slutligen ryckte dem lös med en förtviflad ansträngning,
då knäppte sig i stället hans armar fast om hennes lif
och i det han lutade sig framåt emot henne, hviskade
han med af sinnesrörelse darrande röst i hennes öra:
— Ni gråter, ni gråter, Fanny? — Har ni ett
ögonblick kunnat tro, kunnat föreställa er att jag haft
ögon, tankar, åtrå eller känslor för någon annan än er,
efter någon annan än er? Hur har jag inte fikat efter
denna stund, efter att få vara ensam med er, efter att
få säga er hvilken brinnande, osläcklig passion ni
upp-tändt i mitt sinne, och hur litet jag frågar efter alla
verldens qvinnor endast för en blick af er I — O Fanny,
oförstådda, olyckliga, missaktade barn, om du visste,
om du kunde ana hur jag längtat efter denna stund.
— Nej se inte så förskrämd ut, ingen kan öfverraska
oss, jag har smugit mig tillbaka, de andra äro redan
långt borta, vi äro ensamma här, hör du, ensamma —
ingen kan höra, ingen kan se oss! Säg mig att du
älskar mig, Fanny, låt mig kyssa bort dina tårar, låt
mig hålla dig skadeslös för all den ledsnad hvarmed
han plågat dig, han som aldrig förstått uppskatta ditt
värde — han som verlden kallar din man, men som
aldrig varit annat än din förnedrare — han som aldrig
haft blod nog i sina ådror för att vara din älskare,
det enda som kunde gifva honom rätt öfver en qvinna
sådan som du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
