- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
245

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mörka som uppstigande åskmoln, — att man sett er
promenera tillsammans på strandvägen, i månskenet, att

ni seglat tillsammans, och att–Ah! Eimesto! om

detta ar sant, om du glömt dina löften, hur djupt skall
jag inte hata och förakta dig? —

-— Du skall hvarken hata eller förakta mig, Do
lores, ty det är inte sant! Det är förtal, nedrigt
sqval-Ier! Tror du det är så lätt att glömma dig när man
en gång fått blicka in i dina djupblå ögon? Hur litet
du känner dig sjelf, och hur grymt du misskänner mig!
Men nu är det inte tid till några långa förklaringar —

— jag väntar om en stund mina föräldrar hit för att

presentera dem för dina–jag har underrättat dem

om alt, och i morgon kommer min far till er för att
begära din hand för sin son. Hvad tror du, Dolores,
kommer han att få ett sådant svar som mitt hjerta
hoppas och önskar? — och vid dessa sista ord böjde han
sig framåt och såg henne varmt i ögonen, i det hans
hand oförmärkt sökte hennes och fann den för ett
ögonblick.

Hon ämnade just svara, då i detsamma fadern,
som nu endast var en liten bit framom dem, vände på
hufvudet och ropade: — Dolores! — och när dottern,
åtföljd af den unge mannen, kom fram till vagnen, sade
han:

— Jag tycker det är så mildt här i afton —- om
du och löjtnant Stål skulle vilja ta’ mig under armarne,
så tror jag att jag skulle kunna orka stiga upp för
trappan och sätta mig en stund uppe på flustret. —
Mina ben äro i dag mycket bättre — —

— Men tror inte professorn det är bättre att låta
köra omkring med vagnen och komma upp på andra
sidan? — invände den unge mannen.

— Ja, ja, Carlos! — utbrast hustrun ifrigt, —
inte gå trappan opp 1 lyssna till senhor Ernesto och köra
kring!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free