Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej! — svarade sjuklingen otåligt och envist,
— jag vill gå! Jag kan gå! — Doktorn sade nyss
att jag bör försöka — — och jag vill försöka — —
Och med de båda ungas tillhjelp var han snart
uppe ur vagnen, och stödjande sig på deras armar,
började han med staplande steg tillryggalägga den lilla
vägen mellan trappan och platsen der vagnen stannat.
— Ah, för tusan! — utbrast han i det han sträckte
på sig, — hvad det smakar att slippa sitta! — Inte
så fort, barn! — ah, förlåt, löjtnant Stål—jag glömde
att inte Dol ores var ensam — — hvad sade du, Inez?
— Skicka bort vagnen? — Nej han får vänta — —
jag orkar väl inte sitta uppe här så länge — — Det
är det venstra benet, som är svagast — men vänta
Dolores du, snart kan jag dansa min fandango igen,
min flicka! — Du skall få se! du skall få se! — Nå,
herr löjtnant, Inez berättar att ni fått hit edra
föräldrar? Skall glädja mig att få göra deras bekantskap —
— De längta också så mycket att få lära känna
er — svarade löjtnanten — men se der! — ropade
han plötsligt, i det han tittade uppåt flustret, från
hvil-ket nu endast tre trappsteg skilj de dem, — der äro de
redan! — och han visade på en äldre, lång och ståtlig
man, som med ett vackert, fastän blekt medelålders
fruntimmer under armen, närmade sig från andra hållet.
■— Hvar? hvar? — frågade professorn ifrigt, i
det han stannade, dragande efter andan, och tungt
stödjande sig på de båda ungas armar, under det hustruns
och dotterns blickar nyfiket fästades på de ankommande,
som i sin ordning hade fått syn på sonen, och derför
också nu mötte de uppstigande med granskande ögon.
— Der, midt fram för oss! — svarade den unge
mannen gladt, i det han med den lediga handen vinkade
åt föräldrarne.
Men han hade knappt talat ut, förrän han kände
den sjukes tungt hvilande arm häftigt darra i sin, och
just som han vände på hufvudet, hörde han ett hastigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
