- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
262

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nå hur gick det sedan? —af bröt friherrinnan,
tydligen rädd för att detaljerandet skulle gå för långt,

— det är väl inte skäl att göra för vidlyftiga
utvikningar 1

— Nej, det är aldeles min åsigt, — återtog
kaptenen, — och jag ska’ i allra största korthet––-

Som han yttrade detta, blef det en hastig
rörelse uppe på flustret; hvarken friherrinnan eller
kaptenen hade varseblifvit att den unge löjtnanten med
hastiga steg och förvirradt utseende kommit tillbaka
från samma håll ditåt han nyss aflägsnat sig, brådskande
skyndat upp bland de sittande och promenerande, samt
med orolig stämma frågat en af uppassarne om inte
doktorn synts till. På ett nekande svar af denne,
trängde han sig fram midt öfver flustret och ämnade
sig just ner utför trappan, då han i detsamma mötte
doktorn, som kom upp ifrån andra sidan.

— Så väl att jag råkade er, herr doktor! —
utropade den unge männen helt högt, utan att i sin oro
bry sig om de kringsittande, som hörde på, — kom
genast, min mor har sjuknat mycket hastigt! — För
all del, följ mig genast, — vi äro på det högsta
oroliga öfver hennes tillstånd, både min far och jag!

— Vet ni inte något så nära hvad det kan vara?

— frågade doktorn helt lugnt, i det han derpå ropade
till en uppassare, — skaffa mig en flaska Vichy! Men
fort! — Kan det vara någon förkylning? —

— Det tror jag inte, — svarade den unge
mannen, i det han tog honom under armen och ville föra
honom med sig, — snarare någon häftig skrämsel —

— men för alt i verlden, kom genast 1

— Ja, ja, var lugn — jag skall bara dricka mitt
vatten! Skrämsel? Tror ni det? — Så eget! jag
kommer just nu från professor Varner, som också tycks
blifvit upprörd af något — — Jag hoppas det skall
gå lindrigare af för fru brukspatronessan än för honom

— ty om jag inte misstar mig alt för mycket, så är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free