- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
270

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jagade blodet i hennes mörka och vanstälda ansigte, —■
är det sant moder att han kunnat bedraga mig, att
han glömt sina löften, sina eder, att han ännu i dag
hycklade en kärlek och en trofasthet som gjorde mig
så outsägligt lycklig, för att nu störta mig i ett så
mycket större djup af qval och förnedring?

— Nej, nej, mitt älskade barn, min ljufva engel!

— utropade modern i ett utbrott af öfversvallande
ömhet, i det hon slog sina armar om dotterns hals och
betäckte hennes ansigte med kyssar och tårar, samt utan
att ett ögonblick akta på den sjukes ångestfulla blickar
och mödosamt upprepade vinkar, — han har icke
bedragit dig! Ernesto är ingen trolös, ingen usling,
ingen — — det är någonting annat, ett förfärligt
olycksöde som hvilar öfver er båda — —

— För guds skull Inez, tyst! tyst! — varnade
den sjuke med darrande, nästan oigenkänlig röst, —
kom ihog — — betänk — —

— Betänk sjelf min far, att du dödar mig, om
jag icke får veta hvilken förfärlig hemlighet som döljer
sig under detta! — utropade Dolores i det hon drog
modern med sig fram till den sjukes stol, — kom ihog
att alt annat kau jag bära, men Ernestos trolöshet
aldrig!

— Alt kan du bära säger du? — återtog den
sjuke med ett bittert leende, — och likväl — — hur
litet vet du hvad här är att bära eller att lida? An
om nu den visshet, som du med så mycken ifver åtrår,
för altid afiägsnar er från hvarandra, och detta mycket
mera oåterkalleligt än ett ögonblicks glömska ja, än
den lägsta trolöshet från hans sida? Om himlen sjelf
lade sig emot er förening, om förhållanden, dem ingen
af er kan undanrödja, gjorde en skiljsmessa för lifvet
oafvislig mellan er båda?

— Hvad säger du min far? — ropade Dolores i
det en dödlig blekhet betäckte hennes kinder, och hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free