Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste hålla sig last vid modern, för att inte falla, —
och hvad skulle detta vara för förhållanden?
— Slägtförhållanden! — suckade den sjuke, i det
han vred sig i stolen, — om Ernesto, — — nej, jag
kan icke! Du skulle förbanna mig, din far, upphofvet
till din olycka! — Säg henne du, Inez, efter som det
måste så vara! Jag förmår det inte! —
— Hör mig, Dolores! — hviskade modern, i det
hon på nytt drog henne till sig, — om Ernesto skulle
vara, — men det är ännu bara en förmodan, det kan
ju vara en ogrundad misstanke, -— men din far har
varit gift förut — här i sitt hemland — Ernestos mor
är hans frånskilj da hustru, — det var henne han nyss
iick se, då ni gingo upp för trappan — — förstår du
mitt barn? Hon är ju Ernestos mor — det är detta
som skiljer er åt, — ty — med ett ord, mitt arma
barn, min engel — Ernesto kan vara din bror!
I detta ögonblick försiggick en plötslig och
underbar förändring i den unga flickans hela sätt och
utseende. Den stigande ångest, den pinsamma och
hjert-slitande smärta som nyss afspeglat sig i hennes blick,
i hvarje drag i det uttrycksfulla anletet, försvunno som
genom ett trollslag, och ett segervisst löje bredde sig
som ett klart solsken öfver hennes panna och kinder,
när hon efter ett ögonblick utbrast:
— Det är omöjligt! Ernesto kan inte vara min
bror! #
— Och hvarför kan han det icke? — frågade den
sjuke fadern, i det man spårade en glimt af glad
förhoppning i hans tärda drag, en glimt som i ett
ögonblick meddelade sig åt Inez, hvars hela utseende på
en gång förvandlades, och som nu med glänsande ögon
och den lifiigaste förväntan närmade sig mannens stol,
i det hon ropade: — Ser du, Carlos! ser du! Hvad
sade jag? — Det kan inte vara sant!
— Och hvarför kan det icke ? —upprepade fadern
ännu en gång, i det han försökte räta upp sig i stolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
