Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara du inte kommer ut för raptussen. Men se, vore
du hemma och hade ditt eget te’ rota med i jorden,
och hade barnungarne omkring dig från morron till
qväll, så skulle det nog gå lättare te’ hålla dig ifrån’et.
För si det a de der sällskapena som har förstört
många både bättre och sämre än du, det är säkert,
det!
— Jaja, kära Greta, du har alt rätt och jag ska’
fäll försöka bli af med skuta då hvad det lider.
Och det blef han också, men inte på det sättet
som hustrun önskade och han sjelf hade tänkt sig. Och
det var också bränvinets fel.
Det var nämligen på senhösten samma år som
Holmen och ett par skeppare till fingo frakt ut från
Stockholm till Sandhamn, dit de skulle segla ut mälartegel
till uppbyggande af tullhuset der ute, det hus der sedan
den glade sångaren Elias Sehlstedt lefde och diktade.
Det var i slutet af Oktober månad, och som vädret var
vackert och förtjensten god, togo de dugtiga laster
ombord, och gåfvo sig af ut genom slussen i god tid en
fredagsmorgon, sedan de först tagit sin last nere vid
Röda bodarne, der den tiden tegelbacken var belägen.
Det blåste jemn vestlig vind och de seglade af med god
fart förbi Blockhusudden och ut på lilla Värtan, der de
lockande Fjäderholmarne ligga.
Holmen och skeppar Österman från Väddö seglade
sida om sida, och strax efter i kölvattnet kom skeppar
Boman som var hemma på Blidö.
— Ohojl — ropade Boman, som var en liten
röd-brusig, tät karl med urblekt skinnmössa och storkavaj,
— ohoj pojkar! Ska’ vi ta’ oss fälknäppen ve’
Fjäderholmen innan vi ger oss åf på långresa?
— Ja, vet jag! — svarade Österman, som var
stor, stark och rödhårig, — hvad säger Holmen?
— Inte så länge ho’ blåser så här golikt! —
svarade Holmen, i det han tittade till väders; — ta’n ni
om ni har lust, men nog ska’ min skuta ligga på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
