- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
312

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bog så länge vi ä’ på den liär sidan Lindalen, det kan
ni glä’ er åt.

— Det var håken hvad du ä’ abslutl — svarade
Österman, i det han kastade en saknande blick åt det
vinkande Eldoradot till venster.

—- Hvad säger Holmen? —1 sporde Boman som
släpte ut litet på storseglet och tog på de andra, som
det heter på sjömansspråket.

— Han vill inte! — ropade Österman tillbaka, i det
han med förargad min skrufvade på slokhatten.

— Nänej, han har fäll lofva’ käringen sin te’ hålla
sig i skinne’! — hånade Boman, i det han spottade ut
bussen öfver åt babord.

— Ni kan ju ta’t för det, om det roar er! —
svarade Holm föraktligt, och sade sedan i det han vände
sig till sin andre man, en f. d. båtsman som hette Klys,

— ta’ och saxa focken, Klys, så får en så mycket mera
nytta af vind!

Och så gick det i rask fart förbi Höggarn och
Långholmarne, och efter ett par timmars frisk segling
var man inne i Tenö sund. Der fans den tiden också
en krog, hvars gamla stuga sedan tjenat till kärna för
den gulröda villan nere vid ångbåtsbryggan. Nu hade
Boman kommit litet förut, Österman var midt emellan
och Holmen kom sist, för han hade den styfvaste
lasten.

Boman prejade kamraten som kom efter. Denne
svarade ingenting utan pekade på det framför liggande
Waxholm, och slog sedan med handen framför sig, som
om han velat säga: du är galen som inte ser skogen för
bara trän.

Och det tyckte då också Boman att Österman hade
rätt i, och derför seglade de vidare utan att låtsa om
att de ändå gerna nog tittade åt venster.

När Holmen, som nu var en bra bit efter, kom
stickandes in uti Bomhålet, emellan fästningen och den
lilla staden, lågo kamraterna redan broderligt i lantj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free