Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sida vid sida utanför det gamla röda, Åkerbergska
magasinet och Boman och Österman stodo redan på
stranden färdiga att gå upp på krogen i det lilla röda
trähuset strax ofvanför strandbron.
— Ska’ jag fira förseglena? — frågade Klys, som
stod framme i fören och kastade längtande blickar inåt
land och uppåt den höga trätrappan som han ramlat
utför mer än en gång i sitt lif.
— Nej låt bli det! — svarade Holmen lugnt, —
jag tänker inte ta’ i land.
— Tänker Holmen inte? — återtog Klys och blef
ännu långnästare än han var förut.
— Nej, vi går alt ut på Trälhafvet med en.gång!
— svarade Holmen utan att låtsa om långnästheten, —
och -se’n när vi kommer in i Lindalssundet så sätter vi
på potatisgryta’ och så ska’ vi ha’ oss litet te’ lifs.
Det var nu visserligen en tröst, 0111 den också var
svag, och Klysen fann sig derför manligt i sitt öde, så
mycket mera som han tyckte sig hafva sett en
buteljhals sticka upp ur bröstfickan på Holmens kavaj, när
han kom ner ifrån hamnfogdekontoret vid Röda Bodarne.
— Jag tycker hvad di ska’ skoja öfver det, di
der deroppe! — sade han likväl i det han pekade med
tummen öfver axeln, under det skutan seglade förbi.
— Låt dom det då, om di inte har bättre vett!
— svarade Holmen lika lugnt som förut.
Och då det var högt vatten, som det merändels
är ute i skärgården vid denna tiden på året, så tog
Holmen genvägen genom Stegesund, och gammal och
van som han var vid seglatsen der, så höll han rodret
med säker hand och brydde sig inte om att göra den
sedvanliga svängen ner åt Skarpölandet, utan seglade
rakt fram genom den smala rännan mellan
Stegesunds-landet och grundet som ligger midt i farvattnet, och det
så att det forsade om fören.
— Det var inte mycket vatten under köln här inte
— sade Klys, hvilken stod som utkik framme i fören.
Frans Hedberg: Stockholmslif.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
