- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
338

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jo jo! — sade denne lugnt som al tid, —
gammal ä’ äldst, begriper du och vi ska’ alt få jäntorna
te’ hvad vi vill, om vi kan få i dom en liten tår till
när vi kommer te’ stanl Yi behöfver ju inte vara borta
på Holmen förr än i mårron bitti, och jag vet ett ställe
der vi kan hysa in dom i natt.

— Ah jäkeln, hvar då?

— Det ska’ jag säga dig se’n! Nu ska’ vi gå
opp och prata med dom litet till — men håll dig i styr,
det säger jag dig, Rask!

— Ah! tror du inte jag känner Lovisa! Inte
behöfver jag göra mig te’ för henne, må du tro!

— Men det behöfver jag för den andra, begriper
du! — Det ä’ med henne som med en folkskygg häst

— en i år vara försigtig med ’na, ser du, i början.

— Fan i dej, Alund, aldrig trodde jag att du var
en sån dängare!

Och defined gingo de upp på däck, och skulle just
till att titta efter flickorna under halfdäcket, när de
fingo sigte på dem längst framme i fören, der de stodo
midt i blåsten, röda och varma af punschen och af den
qvafva luften nere i försalongen. Man var just nu midt
för Östanå, och ett stycke förut syntes en båt och
akter ut i den stod en lång karl upprätt och vinkade
för-tvifladt med en grå mössa, medan en gammal gubbe
satt vid årorna och ansträngde sig att hålla farkosten
uppe i höjd med ångbåten.

Nu ringde kaptenen ner till maskineriet och ett
ögonblick derefter saktade ångbåten farten.

— Han ska’ bestämdt opp! — menade Johaiina,
i det hon lutade sig öfver relingen.

— Jesses då, det skulle jag aldrig tolas! — sadk
Lovisa, i det hon såg på ångbåtens strykande fart, och
hur besättningen gjorde i ordning fallrepstrappan på
babords sida. Linan kastades och gubben i fören tog
emot den, sedan styrmannen på ångbåten först ropat till
karlen i aktern att sätta sig ned, hvilket knappt var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free