- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
339

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gjort förr än båten af den hastiga farten tog en
öfver-halning, så att han ovilkorligen skulle kommit på
huf-vudet i sjön, om han ännu varit på stående fot. Med
detsamma fick både gubben och han sig en ordentlig
dusch af svallvågorna från ångbåtens för, och när
karlen kom upp på däck, skakade han vattnet af sig,
nickade åt gubben som släppte fånglinan och stötte ifrån
med ena åran, i det han knöt den andra handen åt
besättningskarlen på ångbåten, och vände sig sedan
häftigt till styrmannen, i det han sade med en egendomlig
sjungande brytning:

— Hur ska’ man nu lägga till med ångbåten, så
att folk ska’ få kläderna förstörda? Det är nu
satkra-menskadt svinaktigt, ska’ jag säga styrman!

— Vi har annat att göra, än att ta’ opp såna
der! — snäste denne, och tilläde derefter i
godmodigare ton, — och för resten kunde väl en liten spolning
inte skada.

— Nå, inte gör det mig något — fortsatte den långe
karlen med lugnare ton, — för jag tänker, jag får nog
åka fritt te’ stan i stället, så kan det få vara qvitt!

— Ja, om mornarne! — svarade styrmannen kärft,
i det han gick akterut som det tycktes angelägen att
få slut på samtalet.

Men den långe karlen gick efter honom in under
halfdäck i det han yttrade ännu lugnare än förut:

— Ska’ väl fråga kapten då, om int’ mina pengar
a helst lika goda som nån annans!

Och dermed gick han förbi den förbluffade
styrmannen direkte upp på kommandobryggan der kaptenen
stod och samtalade med ett par Furusundsbor, hvilket
gjorde att han inte såg den kommande, förrän denne
var aldeles inpå dem.

— Go’ qväller kapten, — sade han i det han
lyfte på den grå mössan, — int’ vet jag nu om kapten
känner igen mig just!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free