- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
362

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i hans arm, -— ja, si jag trodde att Elias bara ville
spetakla, jag, och göra med mig som han lär ha’ gjort
med så många andra, efter hvad di säger.

— Asch ja, folk säger så mycket, så! — svarade
Elias, i det han saktade gången en smula, — och en
kan fäll ha’ litet fyr för sig, innan en får tag i den
rätta, och inte vara någon rackare för det. Tror
Johanna mig nu, och har vi det uppgjord t rigtigt då oss
emellan, så kan vi gerna sofva i samma rum om det
så skulle vara.

— Ah, det tror jag alt vi väntar med! — sade
Johanna, som nu till stor del återvunnit sitt friska
lynne, och tyckte att man gerna kunde skämta en smula
för att glömma bort tröttheten.

— Ja, men si, fästmanskyssen den väntar jag då
inte ett dugg med! — utbrast Elias, i det han tryckte
henne intill sig och gaf henne en dugtig kyss innan
hon hann vända bort ansigtet. Den kom öfver henne
så oväntadt och så plötsligt att hon helt och hållet
glömde bort att försvara sig, och det gjorde att den
blef längre än den kanske var ämnad och den skulle
kanske nog ha’ blifvit längre än, om inte i detsamma
en sluddrande stämma utropat aldeles invid dem:

Nej sicken en bondbasse! Står han inte och
p.ussar jäntan midt i Götgatsbacken! Tycker du det
passar sig, din kanin, att bära dig åt på det viset midt
på kronans gata?

— Kostar det på dig? — svarade Elias muntert,
i det han tittade upp och såg framför sig ett par glada
själar som höllo hvarandra under armen och voro
bety dli gt påstrukna.

— Visst fan kostar det på mig, det kan du väl
begripa, jag som ska’ hem och klappa om min gamla
galanta! Visst sju tusan kostar det på mig, din
bond-kratta!

— Mig med! — ropade kamraten med en
hickning, i det han skildes från denne och stälde sig midt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free