Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rumme’ utanför, och det är ju ingenting annat de ä’
frågan om, helst inte hvad mig anbelangar.
— Ja men jag känner honom ju knapt och då kan
jag fäll inte — —
— Känner Johanna nån annan som hon hellre skulle
vilja ty sig te’ då, så säg bara ifrån, och dermed är
den saken slut.
— Nej, det gör jag då inte, förstås. Men inte
kan en fäll så der burdus bestämma sig om tocke’!
— Ja, jag undrar det, jag? Första gången jag
såg Johanna derborta på Klacken, när jag var ute och
bona om stugan, så bestämde jag mig tvärt, jag! Den
jäntan vill jag ha’, tänkte jag medsamma, men nog
visste jag att det inte var värdt te’ komma och sticka
fram med det då, när jag ingenting hade. Men se nu
har jag varit på bygge och nu har jag lagt ihop en slant
och derför tycker jag att jag kan komma fram me’t!
— Ja men nu vill ju mor att jag ska’ ta’ mig
tjenst, och då begriper han fäll — —
— Nog kunde nu Johanna kalla mig Elias
åtminstone — afbröt estländingen henne tvärt, — det
tycker jag vore då inte för mycket för att jag har följt
me’na ända opp te’ söder.
— Nå ja, då begriper väl Elias att jag inte kan
komma hem igen och tala om att jag gjort opp något
tocke der på vägen te’ stan. Hvad skulle mor säga
om det, hon som ä’ så noga i den delen?
— Kors, det behöfver hon fäll inte veta åf
medsamma häller! För inte vore det min mening att vi
skulle komma ihop straxt, inte, utan jag har tänkt som
så att Johanna kunde gerna ta’ sig tjenst i stan öfver
vintern och då är jag ute hos di gamla och hjelper
gubben med vinternoten och då ska’ jag nog ställa mig
så med gumman, så hon blir med om om saken, ska’
Johanna få se!
— Jaså, är det på det viset? — frågade Johanna
med ljusnande ansigte, i det hon tog litet fastare tag
Fr an 8 Hedberg: Stockholmslif.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
