Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade sen! »Tre röde männen» och »Dånade frun» och
»Ringarn i Rotterdamm», och »Hin Ondes memorialer»
och hvad sjutton de hette alt! Husch! det var så hemskt
så en var rakt åf mörkrädd när en gick hem till Träsket
om ^ätterna! Nu ä’ det jäklar i mej bara flickor som
får barn, och fruar som inte har några män, och karlar
som ä’ sjuka och eländiga, och alt möjligt sattyg som
en kan ha’ nog utåf ändå, utan te’ behöfva betala
pengar för att sitta och få’t i sej på spektaklet!
— Jaha, men ser du, Berglund, di säjer ju att
teatern ska’ vara lika såsom en ko-kopija utåf lefvande
lifvet, säger di.
— Ko-kopija? Den ska’ väl så i helskotta heller!
Hvad vore det då för konst? Då kunde ju både du
och jag ta’ och smörja ihop pjeser också och argera
dom med, vet jag! Nej ser’u, Sjöström, det har du alt
om bakfoten, om du tror det! På spektakle’ ska’ man
ha* i sig sådant som en inte ser nån’ annan stans. Så
var det förut seru, och der för så gick det också med
pukor och trumpeter!
— Jo jag tackar, jag! Jag mins far min, jag,
han som var vid skrällåskan oppe på Storan! Han
talte om att di fick gå och vänta på lönerna ibland en
hel måne och längre med, och en gång, det var i
början på förtitalet, så var det så åt helsike med altihop,
så di påstår att Karl Johan fick lof te’ låta smälta ner
en stor krona som han hade fått till skänks utåf kejsar
Napolejon, för te’ kunna betala skulderna med och då
hade han blifvi’ så arg så han hade gifvi’ sig fan på
att aldrig gå på spetakle mer i sitt lif, och det gjorde han
då inte heller, för han dog 1844, och di fick inte dit’en
för te titta på Naschonaldiversementet en gång, fast det
var skrifvet utåf erkebiskop Wallin enkom för hans
skull — det sa’ far min!
— Ja men ser’u det hade far din om bakfoten
också, ser’u! För det mins jag, och det var Tegnér
som hade skrifvit’et och gubben var det ser u, för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
