- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
377

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tiden var jag på kronvind oppe hos Motander som hade
oljelamporna, och jag såg näsan på gubben lika säkert
som jag ser dig du! Och hvad kronan anbelangar, så var
det också * lögn ser’u, för si han betalte både en och
två miljoner litet emellan, och det kom aldrig i frågan
ser’u! För nog var han arg, men något knussel ville
han inte veta åf, det hörde jag Kjellberg säga många
gånger om! Hör’u, kände du Kjellberg, du Sjöström?

— Han vid musiken?

— Du ä’ visst vid musiken, du! Rigessören,
menar jag!

— Nej, lian har ju varit död båd länge och väl,
han! A’ det inte han som ligger oppe på Johannis
kyrkogård ?

— Jo just den! — Det var en karl, det, ska’ du
tro! Han slog mig öfver ändan med en repstump en
gång vet du, -— i misshugg förstå*, för han trodde i
mörkret att jag var lilla Söderberg, komikern ser’u, och
di hade altid tockna der hyss för sig! En gång mins
jag så väl, di gaf en pjesch som hette »Uschen Aram»,
der gamla Almlöf spelte en fin karl som hade slagi’
ihjäl en annan, och så stog han inför polisen ser’u,
sista akten, och Svensson spelte polismästare, ser’u, och
han var klädd i en stor hvitlockig peruk så han såg
komplekt ut som en pudelhund som inte har varit klippt
på ett par år! Och det var jäkligt högtidligt men
ran-sakningen, ser’u — och då ger den der jäkla Kjellberg
sej åf opp på vindsbalkongen med ett segelgarn och en
krökt hårnål i ändan på segelgarnet, och så släpper
han ner den der maniken i peruken på Svensson och
när han känner att nålkroken har fast, så börjar han
dra sakta ser’u, och lätta på peruken. Svensson känner
att hin ä lös oppe i skulten på’n och alt efter som
peruken ger sig åf- oppåt så försöker han te’ följa med,
ser’u, så han steg då opp midt under ransakningen,
men peruken gick fortare än han och te’ slutet så hängde
han ett par alnar öfver hufve, på* polismästarn. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free