Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hjertat och misstro till männen i sinnet. Brodern stod
visserligen framför henne som en stor egoist, — ty
ego-ister äro ju alla karlar; —men i alla fall som ett
ovanligt mönster af på en gång stadga och ömsinthet,
oåtkomlighet i fråga om kärlek och punktlighet i fråga om
uppfyllandet af sina skyldigheter. Det enda som skrämde
henne, var just oåtkomligheten, det der att han aldrig
varit kär förut, och det hade hon nu hört från så många
håll, att det var farligare än alt annat. När en iing
man blir kär, så har det alla möjliga utsigter för sig
att kunna gå öfver, både en, två och tre gånger; —
men när en medelålders eller gammal karl blir det, så
brukar det vara med honom som med de gamla
trähusen: det brinner så länge det fins en bit q var, och när
alt trät är förtärt, så brinner det till och med i askan.
Nu var det visserligen en sak som något lugnade
den beskedliga systern, och det var att Gustaf Alm fans
med i leken; ty det måste den gamla ungmön tillstå
för sig sjelf, att han var en bra behaglig och treflig
företeelse. Han’ hade till och med ett visst, om också
aflägset, tycke med lionom, det vill säga, det var
egentligen håret som var likt och sättet att bära upp
hufvu-det. Men så förmörkades det lugnande i detta,
derige-nom att hon kom att tänka på unga flickors så ofta
prononcerade förkärlek för gamla eller åtminstone väl
mogna karlar — en förkärlek som Ulla Holmer för sin
del inte kunde begripa. Om hon skulle —1 nå, det
kunde ju aldrig komma i fråga att hon mera i sitt lif
kunde bli’ så tokig att förgapa sig i någon karl, —
mea om hon skulle göra det, så min själ att det fick
vara någon gubbe, inte! Nej, förr kunde han då gerna
vara litet yngre än hon sjelf; — fast nej! det vore inte
bra det heller! Men skulle nu så galet vara, så nog
vore det bättre än att––— och här blef ett långt
tankstreck i den gamla ungmöns filosofiska betraktelser.
En dag, — de båda unga hade just då gått
igenom femte akten af det stora kärleksdramat, och Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
