Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alm, som hade tidig tjenstgöring på teatern, aflägsnade
sig misslynt, ty han hade fått dugtiga skrupenser af
Holmer, som påstod att han rusade aldeles för mycket,
men hade deremot en särdeles framstående brist på
verklig, sann känsla, — stannade Anna qvar efter honom,
ty hon hade ingen tjenstgöring på qvällen, och hon
tyckte sig på sista tiden hafva märkt hos den unge
mannen ett visst något som började oroa henne, utan
att hon egentligen kunde göra sig fullt reda hvarför.
Det var någonting uppjagadt i hela hans sätt; hans
blick hade ibland, emellan replikerna, en glöd som
förvirrade henne, så mycket mer som hon hvarken från
honom eller från de andra kamraterna var van vid
något stumt spel, när repliken var slut och medan de
väntade på den kommande. Hans handtryckningar medan
de repeterade blefvo alt starkare, hans omfamningar
längre och när han i dödsscenen en stund förut
reciterade de bekanta orden:
»I mina läppar, andedrägtens portar,
Beseglen med en laglig kyss för evigt
Min skuldförskrifning åt den ockrarn döden —»
då hade han kysst henne på munnen, och det fast
hon nu som altid vände kindbenet till, och man hade
kommit öfverens om att det aldrig skulle vara eller
bli’ annorlunda. Och till på köpet en kyss som aldrig
ville taga slut. Det hjelpte hvarken att Holmer hostade
eller att hon vred och vände på sig der hon låg
utsträckt på soffan, som var framdragen midt på golf vet,
och det var först när Holmer slog handen i pjesen och
skrek: »Fortsätt då för fan i våld», som den unge
mannen reste sig upp, kastade en ursinnig blick på
sufflö-ren och fortsatte ur rollen, i det han likväl, enligt hvad
Anna tyckte, gaf orden en egendomlig, förarglig
anstrykning, som visst inte var i stil med Romeos
sinnesstämning för ögonblicket:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
