Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturen klär sig i bröllopsskrud och då sol och luft
och land ocli sjö darra af njutning och hopp i det
ny-vaknande lifvets friska morgonskimmer. Fågelqvittret
ljuder starkare och mera melodiskt, sjelfva gråsparfvens
sträfva stämma får något smekande och gladt på samma
gång, de nyutslagna bladen och det spirande gräset
bära en guldskiftning i kanten af sin ljusgröna drägt
och vårbäckarne hoppa i munter fart med
silfverklin-gande små skratt ner ibland stenarne, kyssa i
förbifarten sippor och nyvaknade gula vårlöksblommor, hviska
dem farväl i samma ögonblick och lemna som andra
flygtiga kurtisörer ofta några tårar qvar efter sig i
blommornas nyöppnade ögon, när de skynda sig bort
till nya äfventyr.
Det var en af dessa lockande vårdagar, då
stadsbon så gerna vill ut från de trånga gatorna och
inandas landsbygdens rena luft, äfven med fara att förkyla
sig i glädjen öfver att få hänga vinterrocken på sin spik
och taga på den tunna vårrocken i stället. En af dessa
dagar då stockholmsbon vill nt till Djurgården,
gurman-den till Hasselbacken, kägelspelaren till Lidingöbro, och
de älskande paren till skogsvägarne vid Rosendal och
Friesens park, der det om hvardagarne är folktomt, och
der endast de muntra bofinkarne hälsa dem välkomna
från trädtopparne och låta sin muntra strof ljuda, som
ville de säga: »Gå på ni, prata! smek hvarandra! jag
gör aldeles som ni!»
Gustaf och Anna hade på förmiddagens repetition
stämt möte med hvarandra vid strandvägen på
eftermiddagen, och gingo nu i sakta mak vägen framåt nere
vid stranden åt Sirishof och Rosendal. När de kommo
förbi Framnäs sågo de inte till någon promenerande,
och när de derför kommo upp på den högre liggande
gångstigen på skogssluttningen, så tog Anna slutligen
Gustafs arm, som han velat påtruga henne ända sedan
de kommit öfver Djurgårdsbron, fastän hon, ehuru små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
