Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 KAPELLPREDIKANTEN.
Bland de inbjudna var också kyrkvärdsmor från
Himmersta, och hon hade med sig en fosterdotter, som hade
syatelier i staden, men som var litet bröstsjuk af sig och
därför bodde ute hos mostern en del af sommaren. Hon
behöfde andas sjöluft och taga igen sig litet efter det
myckna arbetet med att hålla hufvudstadens tjänande
fröknar med lika fina toaletter som deras respektive
matmödrar.
Den tarfligaste i hela det inbjudna laget var mor
Magnusson, fiskarhustrun nere vid Sikviken; men hon kom
med därför att, så fattig hon var, så bjöd hon ändå alltid
på kaffe Kristinadagen, och så därför att hon var en rapp
och duktig kvinna, som kunde både spinna, väfva och
binda skötar, utom det att gubben hennes var så
obegripligt händig med att bygga och reparera båtar, så att
honom kunde man inte »på villkor», som det heter i
skärgården, vara af med där ute på ön.
Den första stelheten hade redan hunnit tinas upp litet
af de första två sjudande varma kaffekopparna, och sedan
de tongifvande fruarna hunnit afhandla det viktiga ämnet
om väderleken och mor Österberg och kyrkvärdsmor det
minst lika viktiga om årsväxten och smörpriserna, började
samtalet röra sig litet lifligare äfven omkring andra
ämnen. Mor Magnusson hade till en af de andra, mera
tarfliga gummorna kommit att nämna, det hennes gubbe
höll på att reparera en båt åt nya kapellpredikanten, och
änkefrun från Stockholm, som hade öronen med sig,
uppfångade några ord af det halfhögt förda samtalet och sade
helt plötsligt, i det hon vände sig till Hanna:
»Ja hör nu, det är ju så rätt, ni har fått en ny
kapellpredikant här utel Hur’dan är han?» l
»Det är inte godt te’ säga det,» svarade mor
Österberg betänksamt; »för si, en ser inte så mycke’ te’ honom,
ska jag säga. Han har nu vuri’ här se’n första maj, och
jag har då bara sitt och hört’en i körkan.»
»Jaa, men så ä’ det då någe’ som duger både te’
höra och si!» förklarade kyrkvärdsmor och tillade, med en
menande blick på systerdottern: »Tilda här säger då att
di har inte make te’n i själfvaste stan.»
»Håhå häller!» inföll en af de andra bondhustrurna.
»Jag tycker då han ä’ som folke’ ä’ mest. Och karlarna
säger då allihop, att inte går han opp mot den förra, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
