Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 3
ken i ordena eller domderingen. För si, när han satte i,
så va det så det gråna i körka och han hördes då långt
ut på backen!»
»J a, det var duktig präst», instämde Hanna Österberg,
»och va’ det någe’ i olag med folke’, så kunne han läsa
det ur skallen på dom, han! Jag glömmer allri när han
bota Jan Anders i Botten för att han regera som en
galning mot hustru och barn och alla människor för rexten!»
»Hur var det då, fru Österberg?» frågade änkefruns
dotter, en vacker, något blek flicka på ett par och tjugu
år, som omöjligt kunde förmå sig att kalla Hanna för
madam eller också bara vid förnamnet, som hon helst
ville.
»Jag har ju bedt frökna låta bli te’ skälla mig för
fru!» svarade denna litet skarpt. »Tockna ha vi inte blifvi’
än här ute i skärgåln; men nog kan jag tala om’et för’na
om hon prompt vill. Se det va’ så, att Jan Anders va’
nog en duktig och rejel karl annars; men när han hade
fått någe’ i hufve’, så va’ han rakt som en vettvilling, och
då slog han dom både bruna och blå där hemma ve’, och
hela ön så va’ di rädda för’n. Och en dag när han kom
från stan, va’ han alldeles gal’n, och då slog han hustrun
och barna och kasta’ ut dom, så di fick ligga ute om
natten, och det va’ på höstsidan, justament så där ve’
siktiden, i början på november, så det va’ just inte vidare
varmt, kan en tänka. Och da’n därpå var han likadan,
för han hade tagit me’ sig hem en duktig kutting med
brännvin, och då klådde han dom, för att di skulle hålla
sig varma, mente han, och inte få något ondt åf att di
hade legat ute om natten.»
»Ett sådant vilddjur!» ropade kyrkvärdsmors
systerdotter. »Men kunde då ingen af grannarna komma dem
till hjälp ?»
»Nej, va’ det vån, det!» fortfor Hanna. »Det ä’ inte
så godt te’ lägga sej i andras affärder, ska jag säga. Men
hur det va’, så hade gamle Boman — så hette föra
kapellprästen — fått hum om saken, och så kom han dit
alldeles apperpå, förstås, och låtsa om ingenting utan tyckte
att han ville hälsa på och höra om inte Jan Anders och han
skulle ta’ och fara ut med siknäta, för si han var rakt tokig
i te’ fiska, gamle prästen; och duktig va’ han på sjön, så
det va’ rakt märkvärdigt. Och Jan Anders han bulla’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
