Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 13
„Å, fick mamsell se’n så mycke’ som jag, så fick hon
fäll nog åf’en,» inföll Magnusson kärft, »i synnerhet om
hon kom hit i oktober eller november!»
»Nå, kära Tobias, har prästen vuri’ här?» frågade
mor Karin, sedan hon öppnat dörren till stugan och bedt
de unga flickorna stiga in, något som de likväl tackade
för och i stället gingo nedåt bron, där storbåten låg.
»Nej inte har jag sett till’n än, och för mej ska’ han
gärna få dröja till i mårronl Men skeppar Lundström
ligger där med storbåten du, Karin — och han har en
me’ sig som vill hyra kammarn åf oss, du!»
»Ä du ä’ tokigb» snäste mor Karin till i hastigheten.
»Tockna lär fäll inte komma seglandes ut med en
vedskuta heller!»
»Ja si, du ä’ då allti’ så förbålt klok du, Karin!
Men nu å’ det på det vise’ i alla fall, och det ä’ en
målare ändå, så nu kan vi få både fållbänken och skåpe’
rustade om du...»
Magnusson hann inte tala ut, ty i detsamma hördes
ett skrik nere ifrån bron, där de båda flickorna så
småningom kommit ut ända till sidan af storbåten. Skriket
besvarades genast af ett till i samma tonart, och när
fiskaren och hans hustru häpna vände sig om för att se hvad
det var, sågo de de båda stockholmsfröknarna komma i
fullt språng upp ifrån bron, medan från storbåten cett
lurfvigt svarthårigt hufvud stack upp ur kabyssdörren och en
högljudd stämma ropade:
»Spring inte, små najader! Stanna kvar, så att jag
får se att jag är vaken och inte drömmer en tjusande
dröm, belyst af nedgående sommarsol och speglande sig i
blånande saltsjövåg!»
»Jesses då, hvad är dot där för en?» ropade mor
Karin förskräckt, medan de båda flickorna satte af i full
fart förbi henne och gubben och båtarna, och inte stannade
förrän de kommo långt upp i backen, där de saktade
farten och vände sig om, för att sedan fortsätta med raska
steg till dess de försvunno vid en krökning af vägen.
»Det ä’ fäll han som vill hyra kammarn!» hviskade
Magnusson.
»Han ä’ fäll inte riktigt klok heller, för inte sir han
så ut!» hviskade mor Karin tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
