Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 19
»Jag håller på och sköljer stadsdammet af mig!»
ropade Vicke, medan han tog duktiga simtag, så att vattnet
forsade om hakan. »Men hör nu, är det gubbas som rår
om stugan där uppe?»
»Jo, det skulle fäll liksom vara det!» svarade
Magnusson och såg med förvåning hur den andre simmade som
en utter. »Men ska’ han inte komma opp nu, innan han
blir kall?»
»Usch nej, här är varmt som i en bakugn!» svarade
Vicke. »Och det är inte värdt att jag går upp förrän
jag får höra, om jag kan få hyra in mig här på några
veckor.»
»Det kunne fäll gå an, kan jag tänka,» svarade
Magnusson betänksamt; »men inte kan vi fäll komma sams om
det, me’n han ligger i sjön heller.
»Kommer strax på det torra!» svarade Vicke, i det
han lade sig på rygg och trampade vatten.
»Si, jag får allt lof te’ språka med gumman nin först,»
fortfor fiskaren och såg med stigande beundran hur
främlingen rörde sig i vattnet lika hemmastadd som en fisk;
»men ä’ det inte okristligt kallt i vattne’ så här på
morronsidan?»
»Kan inte säga det!» flåsade Vicke och dök ner midt
för den förvånade fiskaren. När han efter en stund kom
upp igen och skakade vattnet ur ögonen, frågade han
pustande: »Badar ni aldrig själfva, ni som har det så
nära?»
»Neej!» svarade Magnusson långsamt. »När en ä’ ren
och kan simma, hvad skulle en då gå i sjön för?»
»Kan så tyckas, det!» ropade Vicke skrattande, i det
han med några raska simtag närmade sig bron, högg tag i
brokanten med händerna och kastade sig upp på den med
en kraftig sats, gick sedan, naken som han var, fram till
Magnusson, skakade hand ’med honom och började därpå
som en galning springa fram och tillbaka.
Fiskaren såg med ett slags undrande skamsenhet,
blandad med välbehag, på den starka, brunhylta kroppen,
som drypande af vatten, skymtade förbi honom fram och
tillbaka, och frågade efter en stund:
»Ska’ han inte klä’ på sig nu då?»
»Först ska’ man ha sig ett luftbad, så att saltvattnet
biter in!» svarade Vicke och stannade midt framför honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
