Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 KAPELLPREDIKANTEN.
morgon, och endast öfver de aflägsnaste uddarna och skären
låg ett genomskinligt blått flor, som gjorde konturerna
mjukare utan att skymma undan dem. Ute på fjärden
började vattnet krusa sig litet, och ulliga små molntappar
afspeglade sig under landen med sina solbelysta kanter.
Fåglarna började kvittra i trädtopparna, och en liten
nyfiken ekorre kom skuttande öfver den daggiga marken från
ett träd till ett annat, hoppade upp på en gren, satte sig
på bakbenen, slog den yfviga svansen i knorr uppåt
hufvudet och tittade på Vicke helt orädd med sina små
kloka ögon.
Vicke kände sig helt underlig till mods.
Punschångorna från den föregående kvällen skingrades så
småningom af den friska morgonluften, och ju mera han såg
sig omkring, desto vackrare tyckte han det var. Han
drog djupt efter andan, strök med bägge händerna genom
det yfviga håret, såg sig omkring ännu en gång, kastade
sig därpå raklång på rygg i gräset och ropade, i det han
sprattlade med benen i vädret:
»Ta’ mig fan är jag inte ute på landet!»
Men när han legat så en stund, rusade han upp,
sprang ut på bron, kastade i ett huj kläderna utaf sig och
hoppade på hufvudet ner i vattnet, så att en hel kaskad
af glittrande droppar stänkte högt öfver bron.
I detsamma öppnade gubben Magnusson stugdörren
och kom ut på förstukvisten, sträckte sig ett tag, gnuggade
sig i ögonen och gäspade.
»Nej si, Lundström har gifvi’ sej åfb» sade han för
sig själf, i det han tittade ner åt bron. »Jäkeln så dumt!
Då har fäll den där målargesälln furi’ med honom.»
»Morjens, gamla hudik!» hördes i detsamma en röst
ute från sjön, och när Magnusson tittade utåt öfver
broändan, såg han ett svart hufvud som dök upp i det
klarblåa vattnet.
Men nu fick den gamle fiskaren fart i sig och rusade
af neråt bron, i tanke att det var någon i sjönöd där nere.
Men när han kom närmare och fick se kläderna,
målarskrinet och paketet, så kunde han förstå att det inte var
någon fara, utan stannade helt lugnt ute på bron och
ropade utåt:
»Har han kasta’ sig i eller har han kummi’ i ändå?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
