Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 KAPELLPREDIKANTEN.
och skulle läsa på medikofilen. Här kunde han sittia vid
det stora svarta bordet och luta sin långa, tämligen
gängliga lekamen öfver den nötta, svarta skrifportföljem, på
hvilken hans påbörjade predikan låg; denna predikan, som
skulle vara enkel och praktisk för att förstås af hans
fåkunniga menighet, men hvilken han i stället så gärna. ville
göra djupgående och filosofisk eller också skakande och
storslagen, som när stormen gick öfver de stora vattnen
där ute och slungade vågorna i vildt raseri in emot
klipporna vid stränderna, för att sedan stillna af emot kvällen
och låta dem småpratande somna i de sista aftonstrålarnas
röda sken. Här kunde han sitta tillbakalutad i skrifstolen
med den korta pipan i munnen och minnas de glada
kamratgillena där uppe i ungdomsstaden, de många
punschkalasen, som slutligen lockade honom ifrån böckerna och
anatomisalen och gjorde honom först till en skuldsatt
öfverliggare och sedan till en trög och dåsande prästkandidat,
som kastade sig på teologien liksom en tiggare kastar sig
öfver en brödkant. Och efter de tre, fyra genomtröskade
åren — hvad hade han vunnit? Några års svält och
trassel som hjälppräst hos en snål prost borta på
Uplandsslätten, och nu slutligen kapellpredikantstjänsten här ute
i skärgården, med ett knappt bröd och en genstörtig
församlingsmenighet, som antingen hade ingen känsla för
religionens bud eller också ville hafva dem rifvande och
rödglödgade som de flöda fram ur kolportörernas mun,
med en frälsare i västfickan och ett helvete bakom ryggen.
Här kunde han också halfligga i stolen och drömma
om henne, den vackra unga fröken på den stora
herrgården där borta i Upland, henne som han skulle läsa
historia med och som blef uppslaget till hans lifs
sorgligaste historia, en föraktad kärlek och ett svidande hjärtesår.
Han mindes klart och så grymt tydligt, när hon gifte
sig med den unge, vackre löjtnanten i den guldbroderade
uniformen, och han stod där i en vrå i den gamla kyrkan
och hörde hur den däste prosten läste välsignelsen öfver
deras förbund, och han mindes också hur han dagen därpå
såg henne, leende och lycklig, sätta sig upp i resvagnen
vid den unge makens sida och fara bort i ett dammoln,
som lade sig med stentyngd på hans bröst och sved som
eld i hans ögon. Han hade aldrig, inte ens i sina
djärfvaste drömmar, någonsin hoppats att hon skulle kunna bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
