Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 27
tystnad, i det hon vände sig till Hanna, »som till exempel
unga fröken hemma hos ert.»
»Hon lär min själ inte viga sig med en fattig
kapellpredikant, » svarade Hanna, »åtminstone inte om modern
får rå — så mycket har jag då hört på dom.»
»Har di någe’ då?» frågade kyrkvärdsmor, för hvilken
den frågan var den viktigaste af alla.
»Naturligtvis har de det,» förklarade landthandlarfrun
med afgörande ton; »annars kunde de väl inte bo på
sommarnöje och göra ingenting så lång dagen är.»
»Gör’ di rakt ingenting?» frågade en af de andra
gummorna nyfiket, i det hon slog ihop händerna; »hur i
.allaste tider kan di då få dan te’ gå?»
»Kors, di läser och går och badar och så har di någe’
spel som di kallar »krock» och som di förstör gräse’ med
för Österberg borta på gårdsplan, så kalfvarna inte få någe
te’ beta åf — det är hvad de gör, ja och så förstås, så
håller frun fingrarna på en virkning, när det kommer nå’n,
men si inte tror då jag att hon fått ihop så mycke’ som
ett halfkvarter på den tiden som har gått, inte.»
»Ja si, di rika, di behöfver då inte göra någe’,»
suckade kyrkvärdsmor; »annat ä’ de för en ann’ fattig
stackarel De ä’ te’ hänga i så fingrarna kan krokna på
en syndare! Men nog vet jag en som skulle passa för’n,
om han bara kunde få’na, men det ä’ väl ingen vån te’,
tänker jag.»
»Öcken vore det då?» ropade alla med en mun och
lutade sig framåt öfver kaffekopparna, för att riktigt
kunna höra.
»Joho, det vore skeppar Karlssons änka. Hon är
lagom både gammal och bärgad med, och hon ä’ ju ingen
bondmänniska som vi, efter som hon vari restratris på
ångbåt, innan hon gifte sig med Karlsson. Och om hon
också gifte sig med prästen, så kunde hon fäll vara
kokfru som förut, vet jag, för si det kan hon då rejelt, det
ska’ en inte neka te’.»
Skeppar Karlssons änka, ja. Det hade ingen af de
andra gummorna kommit att tänka på, och innan kafferepet
var slut kom man öfverens om att det vore ett utmärkt
parti för den fattige kapellpredikanten. Man gjorde upp
att Hanna Österberg skulle höra sig för med Lotta
Karlsson hvad tankar hon kunde ha i fråga om ett nytt äkten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
