Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 KAPELLPREDIKANTEN.
döma sig själf för sina dåraktiga tankar och då förv att
späka sitt kött gifva sig af i stormande gång öfver berg
och backar, genom vindfällen och snår, till dess han
utmattad och andlös kastade sig ner bland ljungen uppe på
en höjd, borrade ner ansiktet i de hvassa tufvorna och
storgrät öfver sig själf och sitt öde. Men på dessa
uppror följde långa tider af dof, trög, nästan liflös
försjunkenhet i liknöjdhet och apati. Han gick, stod, talade, åt och
drack som en maskin, ett medvetslöst ting, och det enkla
obildade folket där ute undrade mer än en gång på om
han var riktig i hufvudet, på samma gång som det fick
en halft motvillig aktning för honom, därför att han var
så underlig. Ty gamla Maja försummade inte att tala om
hurudan han var, när hon tittade in till bondgummorna i
förbifarten, och som kvinnorna i allmänhet äro de som mest
intressera sig för prästens görande och låtande, så lade
de vid alla tillfällen sina hufvuden tillsammans och undrade
hvad det kunde vara med honom, och om ingenting kunde
göras för att få honom att bli folk och lik andra. Den
ena funderade hit och den andra dit, men slutligen var
det Hanna Österberg som hittade på en utväg, som gillades
af alla. Hon sade nämligen vid ett kafferep hos
landthandlarfrun, där alla församlingens förnämsta gummor voro
församlade:
»Det blir aldrig folk åf karln förrän han får sig en
hustru, det vill jag kavera för!»
»Jag undrar just hvar en skulle få tag i någon tocken,
jag? frågade kyrkvärdsmor. »En åf de våra vill han fäll
inte ha, och någen stadsmamsell vill fäll inte ha honom,
tänker jag.»
»Det kan man inte veta så noga!» inföll fröken Tilda,
som också var med. »Sämre man kan väl en sådan råka
ut för!»
»Skulle mamsell villa ta’ honom, hon då?» frågade en
af de morskaste gummorna helt rakt på sak, och spände
sina små, plirande ögon i den bleklagda stockholmskan.
»Här är ju inte alls fråga om mig,» svarade denna
och rodnade upp, så att en hektisk blomma på hvardera
kinden gjorde det öfriga ansiktets blekhet ännu mera
framträdande. »Där finns väl andra som skulle kunna passa.
Och här med tänker jag,» fortfor hon efter ett ögonblicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
