Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 KAPELLPREDIKANTEN.
Magnusson gjorde stora ögon, och kapellpredikanten
såg besvärad ut; men han kunde inte hindra att nästan
mot hans vilja ett drag af leende lyste upp hans dystra
ansikte, när han hörde den välkända fast inte på länge
användna namnförkortningen, välkänd från de glada lagen
med studentkamraterna förr i världen.
»Ja, så underligt kan det gå till här i världen!»
svarade han, i det han efter någon tvekan räckte fram
handen åt Vicke Blommén.
Denne slängde nålarskrinet ifrån sig, fick tag i
kapellpredikanten och började dansa omkring med honom
midt framför den förbluffade Magnusson, som gapade af
förvåning.
»Öch jag som trodde att du höll på och klottrade
recept och karfvade lik nere på något lasarett i
landsorten, du gamla hudik! Men hör du, det var förbaskadt
trefligt Nu ska’ vi vara tillsammans du, och om du vill,
så ska’ jag måla kyrkan al fresco åt dig. Kan behöfva
öfva mig, tills de behöfver mig för Nationalmuseum. Hör
nu, fiskarfar! Det här får lof att firas med någon större
fest. Kila in efter punschbuteljen, som står inne i ateliern
mellan sängen och väggen och skaffa ut tre glas, om ni
har några, eller också kaffekoppar eller hvad tusan som
helst, bara det duger att dricka ur.»
»Ja men,» invände kapellpredikanten långsamt, »jag
vet inte...»
»Ä seså, jama inte’ nu,» afbröt Vicke muntert och
slog honom på axeln så att det sjöng efter det; »har du
gått och nyktrat till på gamla dar? Förr i världen
spottade du inte i glaset, om jag minns rätt!»
Kapellpredikanten, som såg att Magnusson knogade
sig af uppåt stugan för att hämta ingredienserna till festen,
sade långsamt under det han lade sin magra hand på
Vickes arm, liksom för att stämma ner hans högljudda ton:
»Det är andra tider nu än förr, och det kall jag nu
bekläder ...»
»Fy tusan, har du blifvit salig?» ropade Vicke med
föraktfull ton, »är du sådan, så säger jag upp brorskapet
med dig!»
»Nej, du missförstår mig alldelest Men ser du, folket
här skulle få en ofördelaktig tanke om mig, i fall jag...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
