Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 5 - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 KAPELLPREDIKANTEN.
fick sig en liten påfyllning, gjorde man upp att sätta båten
i sjön, och fast den inte var riktigt torr, fördes den likväl
med förenade krafter ut i vattnet, och kapellpredikanten
satte sig vid årorna, medan Vicke slog sig ner i aktern
och sjöng så att det gaf eko vid stränderna.
När de om en stund försvunno bakom den yttersta
bergudden, stod fiskar Magnusson kvar ute på broändan
och såg efter dem, och när hustrun i detsamma kom ut i
dörren med bud om kvällsvarden, ropade han till henne:
»Du ska’ få se, Karin, att den här tokiga målarkarln
kommer att göra folk åf prästen våran, om han får hållas!»
6.
Efter ett par dagar hade Vicke gjort bekanskap med
stockholmsdamerna på Fiskevik och var genast i färd med
att måla fröken Agnes’ porträtt i halffigur, sittande i den
grönaste af alla gröna bakgrunder som man gärna kan
tänka sig. Bekantskapen gjordes helt hastigt en vacker
kväll uppe i skogen, där änkefru Holmer och hennes dotter
alldeles utom sig af förfäran tvärstannat midt framför mor
Hannas röda ko, som ställt sig midt på den smala
gångstigen och inte visade den minsta fallenhet för att vilja
maka sig åt sidan. Fru Holmer hade i sin förskräckelse
inbillat sig och dottern att den hederliga Röllan var en
tjur, och Agnes var inte nog hemma i naturhistorien för
att kunna rätta misstaget i uppfattningen, så mycket mer
som förskräckelsen helt och hållet förblindade henne. Efter
en god stunds förlopp kom lyckligtvis Vicke med
målarskrinet i hand; han hälsade artigt på damerna, och
försäkrade dem om att kon inte alls var farlig, bara man
tog henne på det rätta sättet. Därpå gick han direkt
fram till Röllan, tog af sig hatten och gjorde en djup
reverens, och denna utsökta och oväntade artighet hade
den ögonblickliga effekten att kon genast tog några steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
