Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 45
»Ja, men det har jag!» ropade Vicke muntert. »Han
kan ju sy ihop den här gluggen, medan vi väntar!» Och
därmed satte han upp vänstra foten midt för näsan på
kapellpredikanten. »Ser du, Acke, den är nästan lika
uppsluppen som jag själf!»
»Nå ja, om du vill, så kan vi ju gå in. Han lär ha
en sjuk hustru, har jag hört sägas; den stackarn har legat
till sängs öfver ett halfår ...»
»Öch du har inte varit där än! Fy fan, Acke, hvad
är du för en själasörjare ?»
»Jaja, det kan du ha rätt i,» sade kapellpredikanten
med en suck. »Jag borde kanske ha varit här för länge
se’n!»
»Bättre sent än aldrig,» inföll Vicke med sin djupaste
baston, tog prästen under armen och förde honom med sig
fram emot stugan.
Hönsen tvärstannade med krafsningen, tuppen reste
sig kapprak, slog med vingarna och gaf till ett ljudeligt
kuckeliku, i detsamma som de veko af in på den smala
gångstigen upp till stugan.
»Gentil tupp!» utbrast Vicke, i det han bockade sig
för honom, »anmäler när det kommer främmande! Godt
om folk tycks det inte vara i alla fall; har du inte hört
om de ha några barn?»
»Sju eller åtta, har jag hört,» svarade
kapellpredikanten torrt.
»Då är det bestämdt inte skomakarn som bor här,»
återtog Vicke och såg sig omkring, »för annars skulle väl
någon af bytingarna synas till. Men lika godt! Låt se
hvad hemligheten gömmer’, som det stod i någon roman,
jag läste i min grönaste ungdom. Jag kommer ihåg det,
därför att jag tyckte det var så vådligt poetiskt.»
Och därmed klef Vicke dristigt in genom den låga
dörren, och kapellpredikanten följde efter, mycket mera
tvekande än hans glade kamrat, och med hufvudet böjat,
för att inte slå emot den maskstungna dörrposten. Det
var en liten trång förstukvist de kommo in i, och på ena
sidan var en dörr med klinka. Midt emot den var en
annan dörr, framför hvilken stod en järnbandad tunna
med vatten i, och bredvid den ett gisset ämbar och en
gammal trasig stenkruka med rå potatis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
