Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 KAPELLPREDIKANTEN.
»Man kan då inte ta’ miste om ingången! hviskade
Vicke och lade handen på klinkan. Dörren öppnades med
ett vresigt knarrande, och en unken lukt af rök, matos
och beck slog emot dem, när de trädde in i köket, som
var lågt i taket och hade fönstret midt emot dörren.
En lång, mager och bleklagd karl satt framme vid
fönstret lutad öfver en skomakarbänk och hade fastspänd
öfver sitt knä en fruntimmerskänga, som han var i färd
med att halfsula. Tätt bredvid honom stod en liten pojke
på fyra, fem år, helt lätt klädd i en trasig skjorta och ett
par dito byxor, som slutade högt uppe på de bara benen,
och såg oafvändt och begrundande på fadern, som om han
velat stjäla konsten af honom på en gång.
Vid spisen, som var på sidan om dörren, stod en
halfvuxen flicka, också barfota men annars litet mera klädd,
och rörde i en gryta och bredvid henne en mindre
flickunge, som med fingrarna i munnen och stora förvånade
ögon betraktade de inträdande, under det hon körde in
sig så långt hon kunde i vrån mellan systern och spisen.
»Morjens här inne!» sade Vicke i sin vanliga muntra
ton och steg fram från dörren. »Är det här som
skomakarmästarn bor?»
»Jo, det skulle fäll vara det,» svarade mannen
långsamt och såg upp från sitt arbete utan att dock ännu
upptäcka kapellpredikanten, som stod bakom i skymundan vid
dörren. »År det frågan om någe’ arbete?»
»Det är det också,» svarade Vicke och visade på sin
sko. »Jag har här en passagerare som har blifvit litet
öppenhjärtig af sig. Kan mästarn sy ihop den medan jag
väntar, så vore det bra — annars får det väl vara tills jag
blir sängliggande någon vacker dag.»
»Be’ han Gud bevare sej för det!» återtog mannen
och kastade en lång blick åt sidan vid spisen, där en
annan dörr stod halföppen inåt kammaren, från hvilken i
samma ögonblick en torr, ihålig hosta hördes.
Det klack till i Vicke, han hade glömt bort att hustrun
låg sjuk.
»Jag, jag menar naturligtvis utaf lättja,» sade han
efter en paus. »Det är en sjukdom som jag lider af
emellanåt.»
»Åja, den kan vara kittslig, den me’,» sade
skomakaren och tillade, i det han pekade på en stol som stod på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
