Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 5I
»Hå kors jo, det tar fäll ingen skada på’na, kan jag
tro,» svarade fadern lugnt, i det han beckade tråden; »men
jag tänker hon kan behöfva ge’ sig af ut och se efter
småsyskona, så di inte står på hufve’ i brunn för mig»
»Asch nej, locke’ ligger på!» skyndade flickan sig att
upplysa om, och det syntes att hon var högst ovillig att
lämna sin plats, under det hennes blickar voro som
fastnaglade vid Vicke, af hvilken hon synbarligen väntade
sig något märkvärdigt, som hon inte kunde reda för sig.
»Ja så kan di fäll hitta på och raka åf fram te’
bikuporna,» fortfor skomakaren, »så det ä’ allt bäst du ger
dig åf ut och tittar efter dom, Ann Lisa!»
»Åja, nu behöfver jag dig inte längre!» sade Vicke
och höll skissboken framför sig. »Men vill du titta först,
så kan du få det också. Nå, tycker du det är likt?»
Flickan gick tvekande fram till skomakarbänken, såg
ett ögonblick på ritningen, tittade sedan på fadern, strök
luggen ur ansiktet på sig och gjorde en tvär vändning,
slog sedan med ena handen bakom sig och ropade, medan
hon satte af ut genom dörren som ett skott:
»Asch då, ser jag ut så där, jag?»
»Jojo men!» ropade Vicke skrattande efter henne.
»Så där ser du allt ut och det på håret ändå! Eller hvad
säger mästarn?» frågade han sedan och satte upp ritningen
framför skomakaren.
Denne såg mycket djupsinnigt på den en bra stund,
tog sig sedan bakom örat och sade långsamt, utan att ge
sig in på frågan om likheten:
»Vet jag! Jag har just inte titta’ på’na så noga, och
inte begriper jag mej på tocke där heller!»
»Har mästarn inte sett på sitt eget barn!» ropade
Vicke förvånad. »Det vore då märkvärdigt!»
»Jag har ju annat te’ si på, om jag ska få en
brödbit i mun på dom,» svarade skomakaren tungt. »En har
just inte tid te’ titta sig omkring mycke’, ska’ jag säga,
om en ska’ hinna någe’ med skogörat!»
Vicke blef helt allvarlig där han satt. Hans glada
lefnadsfilosofi krymte ihop inför denna kärfva bild af en
aldrig hvilande strid emot bekymren för dagen, en strid
som inte ens lämnade så mycken hvila att fadern hade
tid att se på sina barn, och han började ofrivilligt jämföra
sin egen dagsländetillvaro med mannens som satt framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
