Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5so KAPELLPREDIKANTEN.
»Vår Herre vet nog råd» fortfor kapellpredikanten
och öfverraskade sig själf med att han denna gång trodde
på sina egna ord.
»Håja, det tänker jag med,» sade den sjuka hustrun
långsamt, »annars vore det väl inte stort värdt te’ hvarken
lefva eller dö.»
»Men vet ni då ingen, som skulle kunna komma hit
och hjälpa redan nu?» frågade kapellpredikanten med sänkt
röst, för att inte höras dit ut. Han märkte inte att mannen
där ute närmat sig dörren med sakta steg och dragit igen
den strax efter sedan prästen gått dit in.
»Jo, nog vet jag det, alltid,» svarade den sjuka lugnt.
»Se, det är så att jag har en syster som ä’ några år yngre
än jag och som ä’ en bra människa, fast hon har ett par
barn som hon inte vet nå’n far te’, men det va’ inte värdt
te’ få Janne att ta’ hit henne, för han tål’na inte för
barnungarnas skull — men kanske om pastorn ville tala
me’n...»
»Jag skall försöka!» lofvade kapellpredikanten. »Men
nu ska’ vi först tänka på om man inte kunde hitta på
något, som gjorde er bättre i bröstet.»
»Det lönar inte någe’ te’,» återtog den sjuka efter en
stunds tystnad, »men vill pastorn vara riktigt bra, så tag
och läs litet för mig ur psalmboken — ho’ ligger där
borta på byrån. Janne läser nog för mig ibland om
kvälla’; men han har så sällan tid, för godt om arbete
har han då för jämnan, Gu’ ske lof!»
Kapellpredikanten steg upp, tog den gamla nötta
psalmboken och började läsa den vackra psalmen af Wallin:
»Mina lefnadstimmar stupa
mot det sista målet ner...»
Under tiden satt Vicke och ritade af flickan där ute
i stolen vid fönstret, medan skomakaren spände fast hans
sko öfver knät och snodde en becktråd för att sy ihop
gluggen mellan ofvanlädret och sulan.
»Har han sluta’ snart ?» frågade han och tittade först
på artisten och sedan på flickan, som stod och såg undrande
ut borta vid spisen.»
»Hur så då?» frågade Vicke tillbaka. »Tycker
mästarn inte om att jag ritar af henne?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
