Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 55
»Han är en af de rikaste på ön och en af de
bråkigaste också, har jag hört sägas.»
»Då ska’ vi gå in och hälsa på honom, du Acke.
Det kan vara lustigt att se hur en sådan där bondmagnat
har det hemma hos sig.»
»Jag kan inte säga att jag känner någon vidare lust
att gå dit. Man vet inte hur man kan bli emottagen.»
»Åhål Han hackar väl inte ögonen ur oss, därför
att han kallas Korp-Olle!» skrattade Vicke. »Och därför
kan vi gärna gå in. När du en gång kommit ut på
sjåälavandring, så ska’ du väl inte stanna på halfva vägen.»
»Nå ja, så låt oss försöka på då!» svarade
kapellpredikanten och tog ut stegen nu, sedan de kommit ner
på landsvägen.
Snart voro de inne på gården, som var ovanligt stor
och rymlig och framför allt ovanligt ordnad och snygg.
De lummiga träden utgjordes af askar, som nog under
förra tider blifvit tuktade till fårfoder om höstarna, det
syntes på deras runda kronor och på frånvaron af alla
småkvistar på nedra delen af de grofva stammarna med
sina rostgula fläckar. De stodo i rättliniga rader rundt
omkring byggnaden, på hvilken en stentrappa ledde upp
till en farstuveranda med glasdörrar, som nu voro
uppslagna. En bred gång förde från trappan ner till en
trädgård, som tog vid omedelbart utanför byggningen och i
hvilken långa rader af bärbuskar, här och där skilda åt
af olika sorters fruktträd, omgåfvo höga och välskötta
trädgårdsland med yfviga smultronplantor på den ena sidan
och breda sängar med rotfrukter och köksväxter på den
andra. Längst ner mot stenmuren löpte en lång list med
trädgårdshallon och midt för uppgången till byggnaden
såg man längst nere i trädgården grindöppningen på muren,
som förde ut till den yttre gårdsplanen med uthusen. Det
hela gjorde intrycket af något på en gång prydligt och
gediget, och de rika, jämna fälten rundt omkring bidrogo
med sin växande gröda till den prägel af burgenhet och
ordning, som låg utbredd öfver det hela.
»Det här är annat än skomakarstugan, det!» utbrast
Vicke, i det han såg sig omkring. »Den målar jag hellre
förstås, men här bodde jag hellre, om det skulle komma
i fråga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
