Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s6 KAPELLPREDIKANTEN.
»Få nu se hur det är innanför,» sade
kapellpredikanten med tankfull min, i det han vände sig åt alla håll
för att möjligen kunna upptäcka någon människa. Men
ingen lefvande varelse syntes till, utom en gråfläckig katt,
som satt uppe i en af askarna och tycktes ha några mindre
vänliga spekulationer på ett flugsnapparbo några famnar
högre upp och som nu fann sig störd i sina funderingar
och såg på de båda vandrarna med sina gröngula ögon, i
hvilka pupillerna syntes endast som ett svart streck.
»Någon vidare folksamling tycks här inte vara» sade
Vicke, som också sett sig omkring.
»Folket är väl ute på arbete, kan jag tro,» svarade
kapellpredikanten, medan de gingo upp för trappstegen
och in i förstugan.
»Det hindrar väl inte att husbondfolket kan vara
hemma,» menade Vicke, öppnade den ena dubbeldörren
till ett rum midt emot utgången och lät kapellpredikanten
träda först in i rummet. Detta utgjordes af en stor sal,
något låg i taket men med två höga fönster utåt andra
sidan af gården samt möblerad helt och hållet på
herrskapsvis med ett rundt matbord midt på golfvet, ett
präktigt gammalt valnötsskåp i två afsatser på väggen bredvid
dörren, ett fortepiano på andra långväggen och höga,
rakryggiga stolar utefter väggarna rundt omkring rummet.
På hvardera sidan uppåt fönstren till var en dörr, som
ledde till angränsande rum.
»Anfäkta den Korp-Olle,» hviskade Vicke till sin vän,
»han bor ju riktigt som en grosshandlare, du!»
Kapellpredikanten ämnade svara, då i detsamma en
stark, rå, ilsken stämma hördes ifrån rummet till vänster:
»Får jag tag i jäntan, så skjuter jag ihjäl’na det kan
du ge’ dig satan på!»
»Ha Gud för ögona och tänk på hva’ du gör, Olle!»
hördes nu en lågmäld, djupliggande kvinnoröst, som lät
lika lugn och besinningsfull som den manliga häftig och
oresonlig; »du borde fäll tänka på att det ä’ vårt eget
barn du talar om.»
»Har hon tänkt på det, hon, när hon går och ställer
te’ ett så’nt förbaskadt elände?» röt karlstämman på nytt.
»Men jag tar lifve’ åf’ena och får jag tag i karlsloken ...»
»Nej, låt oss gå igen,» hviskade Vicke hastigt. »Det
är fråga om familjeaffärer och...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
