Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 65
Men det hjälpte inte den här gången att han tog
kapellpredikanten under armen och vände honom till sig
så nära han kunde. Prästen var så fåordig som msjligt
och underrättade honom om, att det var en hemlighet, som
han på ämbetets vägnar måste tiga med.
Vicke blef rasande, och det kan man ju knappast
förtänka honom. Det var ju hans idé att prästen skulle lära
känna sina sockenbor, och det var tacken detta, att han
skulle hållas utanför ett familjedrama, som han föreställde
sig vara af mer än vanligt spännande natur.
»Hör du, Acke!» sade han därför, när de väl kommo
ner på vägen igen. »Är det meningen att du tänker
uppträda som frimurare, så ger jag dig tusan!»
»Hvad menar du egentligen?» frågade
kapellpredikanten och såg på honom med en blick, som föreföll Vicke
spefull och som därför förargade honom ännu mera. »Hvad
jag kan tala om för dig, det gör jag, och hvad jag inte
kan, det tiger jag med. Men är det så att du inte vill
vara med mig längre, så går jag väl ner till Fiskevik
ensam.»
»Tror du inte att jag begriper halfkväden visa då?»
frågade Vicke och släppte hans arm samt ställde sig midt
på vägen och gestikulerade. »Att det är något på tok
inne i den där vackra byggningen, att den rödbrusiga
karlen är vild på någon — hvarför skulle han annars tala
om att slå ihjäl, som han gjorde när vi kom? — och att
jag hörde hustrun hviska till dig om någon, som... och
när jag lägger ihop det med den där stiliga flickan, som
såg så rädd ut... Hejsan, nu har jag det, du!»
Därmed gjorde Vicke ett språng och slängde
målarskrinet öfver hufvudet på sig, hvarpå han tänkte fortsätta
i samma tonart, då kapellpredikanten hastigt hejdade honom
och helt allvarsamt utbrast, i det han tog ett stadigt tag
omkring armen på honom:
»Det är möjligt att du har det, men det är
nödvändigt att du tiger.»
»Kör för det då!» sade nu Vicke i lugnare ton. »Men
tror du att du skall få gå ner till Fiskevik ensam och slå
för både änkan och flickan, då lurar du dig allt kapi
talt. Men efter som vi nu är ute och gör folkstudier, så
tycker jag att vi borde gå bort och titta på skepparänkan
i stället.»
Hedberg. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
