Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 KAPELLPREDIKAN TEN.
»Nej tack du.» svarade kapellpredikanten, »det har
jag inte humör till nu i dag. Jag längtar efter litet
civilisation ofvanpå de här naturmänniskornas bekantskap,
och så har jag dessutom någonting att tala med den där
änkefrun och hennes dotter om.»
„Å tusan, hvad då?» frågade Vicke nyfiket och tog
på nytt sin vän under armen, fastän nu i helt annan
sinnesstämning än förut.
»Jo, det är om den sjuka skomakarhustrun!» svarade
denne.
»Tänker du kanske få dem att leka sjuksköterskor?»
fortfor Vicke. »Då får du allt lång näsa, min gubbe!
Sådant är inte för stockholmsdamer som bo på
sommarnöje.»
»Det är det vi få se,» svarade kapellpredikanten och
tog ut stegen, så att Vicke, som hade kortare ben, hade
svårt att kunna hinna med. Men det gick ändå, och de
kommo allt närmare skogsranden, där slätten slutade och
där den blånande fjärden vidgade sig allt mera, när den
skymtade fram från backen, som ledde neråt viken. När
de voro uppe på krönet af den, ropade Vicke hastigt och
pekade utåt sjön:
»Kan du säga mig, Acke, hvad det är för färg på
vattnet där ute?»
»Det är mellanblått!’» svarade kapellpredikanten utan
tvekan, sedan han sett utåt med handen öfver ögonen för
att skygga för solen, som nu regerade ensam, sedan alla
molntapparna blåst bort.
»Du är visst mellanblå, du!» skrek Vicke skrattande.
»Det är mörkblått, är det. Du måtte väl kunna se att
det är mycket mörkare än luften, som är ljublå neråt
horisonten och djupblå högre upp.»
»Ja, just därför säger jag att vattnet är mellanblått!»
fortfor kapellpredikanten envist.
»Mellanblått, det använder bondgummorna, när de
låter färga sina garnhärfvor. För en målare finns det
inte annat än kobolt och berlinblått, och de ä’ ena dyra
rackare båda två. Men om jag tvärt skulle måla det där
vattnet just som det ser ut nu, så skulle de dumskallarna
skrika om att det vore för blått.»
»Ja, därför fick du väl moderera ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
