- Project Runeberg -  Bland storstadsfolk och skärgårdsbor /
67

(1895) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAPELLPREDIKANTEN. 67

»Det behöfver jag inte. Hvarför skulle jag moderera ?
Aldrig modererar naturen, inte! Hon sätter den ena färgen
emot den andra och generar sig inte ett dugg för att det
skriker. Men vänta, ser jag galet eller är det inte
fruntimmerna som kommer där nere! Jo du, det är det!»

»Men det är ju tre...»

»Ja, den tredje är syhästen. Du har tur, du, Acke!
Nu får du göra bekantskap med alla tre gracerna på en
gång. Men hvad är det för hvita skynken de ha på
armen? Aha, nu begriper jag! De ska’ gå och badal!
Det vore någonting för mig, det, att få vara med och ta’
studier vid!»

»Vicke då i»

»Var lugn du, det lär inte bli något af, så din
prästerliga värdighet behöfver inte lida något för det. Men nog
tusan är vi lustiga, som skriker bara det blir fråga om
litet natur. Seså där ja, nu fick de se oss, och så viker
de tvärt af från vägen !»

»Ja, det är ju klart att de inte vill möta oss, när de
ska’ gå och bada!!»

»Jaså, är det klart för dig, det! För mig är det då
alldeles bindgalet. Hur tusan kan då nå’nsin karlar och
kvinnor träffas utan att bli röda i synen? Träffas man
på morgon, så vet man ju att man stigit upp, och träffas
man på kvällen, så vet man lika gifvet att man ska’ gå
och lägga sig, och att ordentligt folk inte ligger i kläderna,
det vet man också.»

Kapellpredikanten kunde inte låta bli att skratta åt
Vickes ifver; men som han inte ville och heller inte kunde
ge honom rätt, bytte han genast om samtalsämne och sade
helt hastigt:

»Så mycket bättre att de bli borta en stund, så kan
jag få göra bekantskap med Österbergs under tiden.»

»Öch medan du gör det, så går jag ut och tar en
skiss eller par — jaja, bläng lagom dul Jag tänker inte
gå neråt sjön — och för resten lär det väl iute vara
mycket att se, förmodar jag. Jag ritar hellre af hvilken
ko eller tacka som helst, för hon är åtminstone inte
fördärfvad utaf ’la gracieuse’ och andra snörlifsgalenskaper.»

»Kom med in nu och hjälp mig att göra bekantskap
med Fiskeviksfolket,» afbröt kapellpredikanten och nu var
det han som tog Vicke under armen och förde honom med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 17 22:21:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstorstad/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free