Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 73
»Gud bevare oss!» ropade fröken Agnes förskräckt.
och slog för sig med bägge händerna. »Han lagade ett
par kängor åt mig strax vi kom hit ut, och det är som
jag skulle gå på träskor. Ja, här kan herr Blommén få
se själf!»
Och därmed satte hon upp en liten nätt och vacker
fot med hög vrist och åtföljd af en liten bit smalben i
röd strumpa, en liten fot som Vicke tyckte såg riktigt
söt ut, hvilket han också bevisade genom att med ett
muntert skratt utropa:
»Är det där träskor, då hade Cendrillon sådana
också» hvilket utrop hade till närmaste följd att den lilla
foten försvann mycket hastigare än den kommit fram och
att fru Holmer med en straffande blick på den rodnande
Agnes helt allvarligt tillade:
»När det gäller att lindra nöd här i världen, är det
mycket bättre att gå i träskor än i sidentofflor, kom ihåg
det, Agnes lilla. Och kan vi hjälpa honom något, så ska’
han gärna få sätta hur tjocka sulor han vill i mina kängor,
det försäkrar jag.»
»För resten kan han mycket väl göra fint arbete,
när man säger åt honom,» förklarade fröken Tilda med
bestämd ton. »Det såg jag på mina skor, som han
halfsulade riktigt utmärkt bra.»
Vicke sträckte sig fram förbi sin vän
kapellpredikanten, i tanke att få se en fot till; men den gången lurade
han sig. Antingen hade atelierförestånderskan inte skorna
på sig för tillfället eller också hade hon större fötter än
Agnes, tänkte han, och därför ville hon inte visa dem.
Emellertid stannade de båda vandrarna kvar till långt
fram på eftermiddagen, och sedan Vicke ritat upp skissen
till Agnes’ porträtt och kapellpredikanten under tiden talat
förstånd med fru Holmer och fröken Tilda, följdes de åt
alla fem på vägen till skomakarens stuga, skiftesvis
bärande på en korg med alla de födoämnen som fru Holmer
och hennes dotter kunnat samla ihop både ur eget skafferi
och ur mor Hanna Österbergs visthus, som inte var så illa
försedt. Vägen tillryggalades under muntert samspråk,
och när de skildes åt, en bit ifrån skomakarens stuga, dit
kapellpredikanten ansåg det vara bäst att fruntimren
ensamma gingo in, fortsatte kapellpredikanten och Vicke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
