- Project Runeberg -  Bland storstadsfolk och skärgårdsbor /
89

(1895) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 11 - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAPELLPREDIKANTEN. 89

»Gör inte det,» ropade Vicke och stannade framför
gångstigen, som vek af inåt Öfvergården, »för då kniper
jag kanske bort henne, bara för att du ska’ få lång näsa.»

Och därmed fortsatte han sin väg och nickade så
vänligt åt kapellpredikanten, som om han satt sig i sinnet på
att göra honom en ordentlig tjänst med att själf gå och
förälska sig i den unga flickan.

12.

När kapellpredikanten steg in genom den finstädade
förstugan på Öfvergården, öppnades köksdörren på sidan
om den och en ung flicka trädde hastigt ut, studsade
tillbaka när hon fick se honom och ämnade sig hastigt in
igen, men ändrade beslutet och stannade kvar, skjutande
igen dörren efter sig.

Hon såg på honom med en tvekande, något skygg
blick och blef alldeles blodröd i ansiktet och ända neråt
halsen. Hon var ljuslätt och såg bra ut samt tycktes vara
ett par och tjugu år gammal. Kapellpredikanten förstod
strax att det var dottern i huset, ty hon liknade modern,
fastän det stränga och allvarliga hos denna var mildradt
af det ungdomliga och ännu outvecklade hos dottern, hvars
utseende tydde på att någon förändring inträdt sedan det
föregående besöket, då hon inte tordes visa sig, utan endast
skymtade fram ute på gården.

»Det är väl pastorn, kan jag tänka?» frågade hon
halfhögt, sedan hon tvekat några sekunder.

»Ja,» svarade kapellpredikanten. »Hur står det till
med Olsson i dag ??

»Jo, far ä’ allt sämre te’ hälsan,» svarade hon
tvekande, men tillade strax därpå med ett gladare uttryck:
»men annars ä’ han då mycket bättre än förut.»

»Jaså, ni ä’ dottern i huset?»

»Ja det ä’ jag, och Johanna heter jag, och jag skulle
så gärna villa tala med pastorn några ord. Men nu ä’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 17 22:21:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstorstad/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free