Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 KAPELLPREDIKANTEN.
När han kom fram till gården, syntes ingen
människa till, men utanför under träden stod Vickes staffli med
det påbörjade porträttet af den unga flickan. Han gick
fram och såg på det; det var mera än halffärdigt och
redan nu af en slående likhet, tyckte han. De glada och
lifliga färgerna sjöngo en hel, fulltonande symfoni mot den
ännu endast matt pålagda bakgrunden, och så litet
konstkännare kapellpredikanten än var, kunde han inte undgå
att se en stor, fullmogen talang uttala sig ur den
lättsinnige Vickes raskt utkastade arbete.
»Hans arbete är af lättare slag än mitt,» sade han
halfhögt med en suck, »och det bästa af allt är det, att
han ser effekten af hvarje penseldrag, då jag däremot
måste ha hela arbetet färdigt, innan jag kan se om det
är förfuskadt eller sant.»
»Ja, hvem tusan tror du får inte dras med detsamma ?»
ropade en munter röst bakom honom, och när han vände
sig om, stod Vicke där endast ett par steg bort, och
kapellpr edikanten var nära att uppge ett rop af förvåning,
när han fick se att Agnes stod bredvid honom med sin
arm under hans och en mycket lifligare färg på sina kinder
än den Vicke hade lyckats fästa på duken.
»Jaha du, Acke, hvad säger du om det, du? En
annan gång kommer du litet fortare efter och så ställer
du inte så till att mammorna går och pysslar om sjuka,
medan döttrarna ska’ porträtteras. Men se nu inte så
ohyggligt förvånad ut, utan gratulera mig och min lilla
fästmö, du!»
»Det är således verkligen sant att, att...»
»Jo, du är så säker. Det här är den rätta kärleken,
den där som inte behöfver hvarken månader eller år att
tå lågan i gång, utan som tuttar eld som om det vore
krut. Eller hur, Agnes lilla, tror du inte att det är den
rätta ?»
»Ack jo!» hviskade den unga flickan och tryckte sig
intill honom. »Men ännu vet vi ju inte hvad mamma
kommer att säga!»
»Inte det? Hon kommer naturligtvis att säga ja!
Eller hvad tror du, Acke?»
»Jag hoppas det,» svarade kapellpredikanten och räckte
dem händerna, »ty jag kan gå i borgen för att Vicke är
än bra pojke, och jag tror att han blir en präktig man.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
