Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloka Maja. En skärgårdshistoria - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOKA MaJAa. 109
ä’ me’na, frågar ni? Ja Jesses vet, men nog sir ho’
fasligt eländiger ut, och inte ett skapande ol får en ur’na,
och het ä’ ho’ om hufve’ som en bakugn dan före
julafton!»
»Kan ni inte veta någe’, som en kan rätta sej efter?»
frågade Maja försiktigt och tömde ut koppens halfva
innehåll på fatet.
»Det ä’ fäll ni som ä’ kloker och inte jag, kan jag
tänka!» svarade mor Lovisa, som inte heller var så dum
af sig. c
»Hå ja, det behöfver ni inte säja mej,» svarade Maja
långsamt och blåste emellanåt på kaffet, »men tocke tar
nu allti’ sin tid, och därför tänkte jag att ni ville hjälpa
te’; men ä’ det så att ni inte har nå’n brådska, så inte
gör det mej någe’. Allti’ får jag veta hvad jag vill.»
Och nu drack kloka Maja sitt kaffe långsamt och
betänksamt, som om det varit det enda hon brydde sig om
i hela världen.
»Det behöfdes heller inte mera för att få mor Lovisas
munläder i gång, och det gick åt inte mindre än tre
koppar kaffe, innan hon hunnit dela med sig alltsammans.
När därför kloka Maja efter en styf halftimme kom
in i farstukammarn, där Lina låg nedbäddad på en
pärlfärgad pinnsoffa, visste hon mer än väl hvad hon skulle
tänka om det där »solsticke», som flickan råkat ut för
borta på åkern. Medan hon hörde på moderns svada där
ute, lade hon ihop med hennes tal några ord, som hon
uppsnappat borta i Öfverbyn, där hon för ett par dar sedan
varit och botat en sjuk kalf, som förätit sig på fuktig
klöfver och där pigorna talat om en dans på Jan Olssons
loge — och nu hade hon tämligen klart för sig hur
landet låg!
Det var kväfvande hett inne i kammaren, och det
första Maja gjorde var att hon slog upp ena fönstret och
lät den friska luften ute från fjärden spela in i rummet
och sedan flyga ut igen, förande med sig några surrande
spyflugor. När det var gjordt, gick hon fram till soffan,
böjde sig ner öfver den feberheta flickan, strök med sin
knotiga, svala hand öfver hennes brännheta panna och
hviskade helt sakta i örat på henne:
»Inte ska’ du tro, kära Lina, att Magnus frågar efter
Ida i Marbottna. Bättre vett har han fall än så!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
